PSYKOPATICHECKLISTAN

Sidöversikt

Citatet
Om avsnittet
20 diagnostiska punkter
PCL-r Punkt 1. - 20.
Litet eftersnack
Internlänkar

Citatet

"Allt som behövs för att ondskan skall triumfera är att goda människor inte gör någonting"
Edmunde Burke

Om avsnittet

Det är viktigt att påpeka att PCL-r, Psychopathy Checklist–Revised, är ett instrument för kliniskt bruk vid bedömning av fängelsedömda brottslingar och som kräver utbildning för att användas.
Det är viktigt att påpeka att PCL-r inte är ett test!

Som lekman har man inte tillräcklig kunskap för att ställa diagnos. Att därför utifrån listan påstå att människor i ens omgivning är psykopater för att de tycks ha egenskaper som listan beskiver är både fel och oprofessionellt och skall inte göras.

Å andra sidan är det i allmänhet dock så att den som i en nära relation har utsatts för en psykopat också är väldigt övertygad om att det handlar om en allvarlig störning som sannolikt kan vara psykopati. Det är väldigt vanligt att lekmannen i sådana fall faktiskt träffar rätt på grund av den gedigna erfarenheten om personen, trots brister i teoretiska kunskaper.

I dessa fall har offren under avsevärd tid funderat på vad det kan vara för fel. Ofta först genom att tro att felet ligger hos dem själva, men efter att ha tvingats att utesluta den möjligheten har man gått vidare med en slags analys för att bringa klarhet i ett kaos, vilket småningom utmynnar i en psykopatidiagnos som så att säga är ställd på "känn". Att då i det läget ha denna lista till stöd kan knappast vara till någon större skada, snarare tvärt om.

Tillsammans med den förklarande texten bör en sansad människa kunna komma till en rimlig klarhet om vad det rör sig om.

Rådet blir att:

¤ om man finner att det mesta stämmer med en person i bekantskapskretsen bör denna person undvikas

¤ om man sammanlever med en person som stämmer väl in bör man avsluta relationen

¤ om man har en chef som svarar upp mot beskrivningen här bör man söka sig ett annat arbete.

Om någon utifrån den här listan och övrig text på psykopati.se, eller annat likvärdigt material, felaktigt ställer diagnosen psykopati är inte det avgörande. Det viktiga är att man inser att man under alla omständigheter kommer att ha fortsatta och svårlösta problem med en sådan person.

Om lekmannen verkligen kommer fram till rätt diagnos då rör det sig däremot inte om att ha problem med psykopaten som är svåra att lösa. Då rör det sig om problem som är omöjliga att hantera.

20 diagnostiska punkter

Här presenteras de punkter som sattes upp av professor Robert D. Hare och hans forskningsteam för att användas i riskbedömingar vid villkorlig frigivning från fängelser i Kanada av frihetsberövade brottslingar.

Man tar ställning till dessa punkter vid utredningar inom kriminalvård och rättspsykiatri. Där värderar man det material som finns, till exempel BUP-journaler, skolomdömen, dokument från militärtjänsten, personutredning, brottsregister, domar och vad man i övrigt kan finna, samt efter vad som kan komma fram i djupintervjuer av den undersökte tillsammans med diverse andra olika tester.

Den avgörande skillnaden mellan klinikern och lekmannen är att lekmannen oftast har fått en mera oförfalskad bild av en fullkomligt falsk person.
Lekmannen har oftast fått se psykopaten "live" och just så förställd som psykopaten är i sin gärning.
Klinikern däremot, upplever psykopaten så förställd som den är när andra behov skall uppnås, såsom friförmåner och villkorlig frigivning. Detta framgår också väldigt tydligt i texten i punkt 13 saknar realistisk, långsiktiga mål).

Speciellt den oerfarne klinikern ser med andra ord inte mycket mer än den insmilande psykopat som även offret ser i "smekmånadsfasen" då offret "prepareras" för att senare kunna utnyttjas.
Man skall därför inte undervärdera offrets förmåga som lekman att ställa rätt diagnos med lite hjälp av litteratur och textmaterial som finns att tillgå på seriösa sidor på Internet.

Den förklarande text som följer är framtagen av psykopati.se.

Listan är välkänd för alla som arbetar med brottsdömda inom rättspsykiatrin, men även i viss mån inom kriminalvården och den används i nästan hela världen för skattning av psykopati hos enskilda personer som har begått allvarliga brott.
Här utvecklas punkt för punkt och förklaras hur punkterna hänger samman i ett komplex.



Termen sociopati används av många i stället för psykopati därför att den inte lika lätt förväxlas med psykos och psykisk sjukdom, men också för att man hävdar att orsaken till störningen står att söka i uppväxtmiljö, tidiga upplevelser och sociala faktorer.

Ett sådant synsätt blir ett grovt anklagande av föräldraskap och därmed framkallar det oerhörda skuldkomplex hos redan svårt prövade och lidande föräldrar.
Att således använd sig av termen sociopati stigmatiserar dessa föräldrar på ett grymt sätt, som är djupt kränkande, särskilt som det inte finns några belägg för att syndromet har sitt ursprung i sådana faktorer.

En diagnos som många fortfarande tror är synonym med psykopati är antisocial personlighetsstörning.

De diagnostiska kriterierna för antisocial personlighetsstörning utesluter karaktärsdrag och fokuserar i stället på en rad antisociala och kriminella beteendemönster som kan iakttagas hos de flesta kriminella. Det är sådant som ganska lätt kan fastställas. 
Denna diagnos tillkom då det inte förväntades att en genomsnittlig kliniker skulle kunna hantera bedömningen av karaktärsdrag på ett tillförlitligt och enhetligt sätt.
 


PCL-r (Psychopathy Checklist–Revised) är ett i raden av diagnostiska instrument, ett standardinstrumentet för att bedöma psykopati, men lämpar sig dåligt för att beskriva psykopati. Störningen är ju i högsta grad komplex och vid en beskrivning av psykopati kommer de därför att gå i varandra. Beskrivning och diagnos är ju olika saker.

Likväl väljer psykopat.se att utgå från listan, så som en mall och stomme i beskrivningen av personlighetsstörningen. 
Detta förväntas underlätta för lekmannen, som därmed både får listan och störningen presenterad på ett förhoppningsvis lättfattligt sätt.
 Om dock något känns oklart, uppskattar psykopati.se att uppmärksammas på det så kvaliteten kan höjas. 


              


Varje punkt poängsätts enligt följande:
Stämmer inte = 0 poäng
Stämmer en del = 1 poäng
Stämmer väl = 2 poäng

30 poäng och däröver innebär psykopati.
Maximala poäng är 40.

Psykopati.se påpekar ännu en gång att PCL-r inte är ett test!

PCL-r Punkt 1.

Talför/ytligt charmig

Den gängse beskrivningen

Med detta menar man att psykopaten
- har talets gåva och ordets makt i sin hand.
- kan vara kvick och slagfärdig ("snabb i truten")
- ofta är en god konversatör
- berättar fantastistiska historier, ofta på ett roande sätt och inte sällan i ett raskt tempo
- tycks ha goda kunskaper på många olika områden
- talar på ett vinnande och sympatiskt sätt som gör att folk lätt faller för honom/henne.
- verkar engarerad och följsam i umgänget

Det är så psykopaten alltid beskrivs i litteraturen. Det är både sant, tunt och missvisande.

En mer nyanserad bild

Det finns en hel del att tillägga. Viktigast att påpeka är att den enskilde psykopaten inte alltid visar upp allt ovanstående på en och samma gång och allt uppvisas inte heller av alla psykopater.
Begåvningsnivån varierar hos alla, så även hos psykopaterna och de mindre begåvade är inte lika språkligt briljanta utan då oftare mer fysiskt våldsbenägna.

Det skall också tilläggas att det inte bara handlar om vältalighet såsom vi först tänker på det, utan också om att säga rätt sak vid rätt tillfälle och med rätt tonfall, samt med en övertygande mimik. Här hjälper en förhöjd självuppfattning och känslan av att vara grandios, det vill säga att vara förmer än andra (Se punkt 2. Förhöjd självuppfattning/grandios). 

Det är inte alltid mest framgångsrikt med ett ordsvall som om man försöker sälja en begagnad bil. Tystnad kan säga mer än tusen ord och även tystnaden bör då räknas som vältalighet och slagfärdighet. Detta förbises ofta.

Total kontroll

Psykopaten har alltid kontrollen över samtalet och hur det utvecklas, genom sin skrämmande förmåga att manipulativt leda det i önskad riktning utan att övriga ens reflekterar över det. Man får nämligen aldrig glömma att psykopaten alltid  manipulerar och hela samvaron, varje möte och samtal med en psykopat handlar om detta. Därtill kommer en duperingsförmåga som imponerar och som ofta har ett egenvärde, vilket talande har beskrivits som "duperandets glädje" (Se punkt 5 Bedräglig/manipulativ).

Psykopaten "in action"

När psykopaten tycks förstående, medkännande och deltagande är det ingenting annat än ett manipulerande av oss till att känna förtroende för och lita på psykopaten.

Det är nu som vi har blivit utsedda till offer och är mogna att attackeras, såvida psykopaten inte plötsligt följer en annan impuls och överger oss för ett bättre byte.

Den snabbpratande, underhållande och roande psykopaten, som ger ett så sympatiskt intryck, är ute efter att vinna vårt gillande av honom/henne just därför att det gynnar psykopaten. Allt som psykopaten företar sig skall ju tjäna honom/henne på något vis, om så bara för att för stunden få vara navet i kretsen runt vilken allt ska snurra. Upptäcker man detta kan man lätt tro att personen är en narcissist.

Men skälet kan vara mera raffinerat än så. Att med denna charm samla en skara kring sig kan vara ett sätt att frysa ut någon annan, som inte tillåts ingå i "beundrarskaran". Psykopater är mycket förslagna och beräknande och håller då "hov" och roar vissa för att såra andra, ty i grunden är alla psykopater onda.

Ett mer allmänt skäl för att med denna "charm" vinna vårt gillande kan bäst beskrivas som ett anläggningsarbete. (Se även INLEDNING - "Varför pratar vi?"). En plattform gjuts, på vilken psykopaten kan bygga sina konstruktioner. Dessa kan vara av huvudasakligen två typer.

Den ena konstruktionen som psykopaten bygger används för att till slut anfalla sitt offer, som intet ont anande går rakt i psykopatens gillrade fälla.

Den andra konstruktionen utgör stöd åt psykopaten och dess raka motsats för psykopatens offer. Den som har drabbats finner därför ingen förståelse från omgivningen, vilken endast ser denna falska bild av en "trevlig" och "charmerande" person.

Psykopati

Psykopati är planerad ondska och när man påstår att psykopater saknar långsiktiga realistiska mål menar man mål sett ur ett mänskligt perspektiv. Det kan aldrig nog poängteras att psykopater aldrig får bedömas utefter mänskliga termer. Ser man på dem utifrån deras egen horizont finns dessa långsiktiga och realistiska mål i allra högsta grad (Se punkt 13. Saknar realistiska, långsiktiga mål).

Hur psykopaten uppträder beror på omständigheterna och den anpassar sig helt till situationens krav eller hans/hennes egna syften.

Avsaknaden av samvete medför avsaknad av skamkänslor, vilket i sin tur skapar en gedigen sjävsäkerhet som charmen tryggt kan vila i, fri från den osäkerhet de flesta av oss kan känna ibland. 

Bakom charmen, det leende ansiktet och den intensiva blicken finns rovdjuret som planerar sin attack. (Se citat av Robert D. Hare på första sidan, "Att tänka på"!)

Ett gott råd när du har fattat misstankar, se intensivt på psykopaten, se det tomma i leendet, lyssna på det oäkta skrattet, se in i de kalla ögonen mitt i leendets grimas. Måhända får du frågan vad du tittar på. Svara då, jag blir så fascinerad av det jag ser.

Möjligen ser du då en lätt omskakad psykopat (!) som kommer av sig.
Det är ett av få sätt där du faktiskt kan lyckas med att skapa vågor på psykopatens annars släta yta!
Avslöja inte för psykopaten vad du egentligen ser, men fortsätt att observera!


                    

PCL-r Punkt 2.

Förhöjd självuppfattning/grandios



Självbilden

 

Ett av de viktigaste dragen som gör psykopaten till det den är, är egocentriciteten. Och den är total.

 

Denna självcentrerade inställning genomsyrar psykopaten i allt och gör att den ser sig som överlägsen alla andra och en känsla av att vara unik på ett sätt som saknar motstycke hos den övriga mänskligheten. I sin egen värld blir psykopaten den enda verkligt levande och alla andra utgör endast ett slags levande föremål utan värde.

 

 

Den logiska följden

 

Att tillmäta dessa ”föremål” några rättigheter blir med psykopatens synsätt helt ologiskt, liksom att tillstå att dessa kan ha rätt i någonting, att de skulle kunna veta bättre eller att psykopaten skulle vara tvungen att ta hänsyn till dem.

 

Dessa ”föremål” har satt upp regler, normer och lagar åt sig själva. Sådana regler, normer och lagar kan bara gälla för dem själva, men aldrig för psykopaten, även om det ibland kan vara att föredra att följa dem.

 

Föremål skall kontrolleras och det gör psykopaten med den rätt som följer på att vara den enda riktigt levande människan. Kan inte denna kontroll upprätthållas, drabbas psykopaten på olika sätt av dessa bångstyriga föremål och deras regler eller illvilja och därför är de fiender mot vilka psykopaten måste föra en ständig kamp. Att vinna varje sådan strid upptar all uppmärksamhet, legitimerar varenda lögn och ställer "långsiktiga" mål i skuggan.

Här bör inskjutas att när man säger att de saknar långsiktiga och realistiska mål bedömer man dem efter mänskliga måttstockar. Vill man förstå dem, kan inte sådana användas. Ur deras perspektiv finns dessa "långsiktiga" och "realistiska" mål i högsta grad, att parasitera och att utvecka den livsstilen till en konst (Se punkt 9. Parasiterande livsstil  och punkt 13. Saknar realistiska. långsiktiga mål). 

 

Allt psykopaten gör blir därför helt rätt och det finns inget utrymme för skuldkänslor, skamkänslor eller dåligt samvete.

Var gång han/hon vinner en framgång bekräftas och förstärks den grandiosa självbilden lika mycket som behoven och aldrig grumlas bägaren av smolk för att detta skedde på andras bekostnad, tvärt om. Därför finns inget utrymme för empati för medmänniskor och inte heller någonting som kan frambringa olustkänslor för vad han/hon ställer till med gentemot andra.
  Ur psykopatens synvinkel är det inte dennes fel att andra misslyckas, förlorar kampen och lider skada
och därför försvaras handlingarna energiskt. När psykopaten vinner, bekräftas den grandiosa självbilden. Psykopaten fylls med välbehags- och lustkänslor av att vinna trots att andra lider skada. Man kan säga att hjärnans belöningssystem får en kick. Häri ligger förklaringen till psykopaters omvända känsloliv

Behovet av att alltid vinna innebär också att psykopaten uppfattas som påstridig, arrogant och dominerande.

Resultatet


Den logiska konsekvensen är att psykopaten inte låter sig förändras. Det märkliga är att vissa tror att sådant går att behandla.
(Se
PSYKOPATI , som schack!)


                             

PCL-r Punkt 3.

Behov av spänning/blir lätt uttråkad


Bilden och verkligheten

Psykopater är ytliga och kan tyckas vara socialt utåtriktade. Det är bilden vi ser av dem, medan de innerst inne är helt ointresserade av andra människor. Det är vad de kan tillskansa sig av dem som intresserar dem och därför rör sig psykopaterna runt i samhället och i olika kretsar. Det är drivkraften.

De gör det dessutom helt utan några egentliga besvär eftersom de inte känner några hämningar.

De byter ständigt umgängeskrets, inteför att det är spännande utan för att de snabbt betar av sina jaktmarker.

Medan de till synes är väldigt sociala, går allt ut på att leta opportunistiska lösningar att roa sig själva, oftast på andras bekostnad. De är alltid på hugget att snylta på någon, lura och bedra. 

 

På grund av detta (och att de till och med i vissa fall rånar och misshandlar) kan det se ut som att de alltid är i farten och ägnar sig åt sådant som andra aldrig skulle våga, men heller inte kunna göra då det strider mot samvete och moral.

Vi kan däremot ibland tycka att det en del av vad de gör är spännande sysselsättningar, om än sådant som oftast är förkastligt eller rent av avskyvärt.

 

Vi kan till exempel kanske tycka att det skulle vara spännande med en ny partner flera gånger i veckan. I våra ögon lever de i så fall ett spännande liv. För psykopaten är det annorlunda.


Det är bara i kontrasten till ett vanligt och kanske ganska trist arbete som det är mera "spännande", men känslolivet är så flackt att det inte kan framkalla den "kick" som de ofta säger sig få.

Det är i kontrasten till en trygg relation som det kan vara spännande, skulle vi kunna tro och ändå har det promiskuösa (se punkt 11. Promiskuöst sexuellt beteende)en helt annan förklaring!

 

Det krävs ett känsloliv för att veta vad en "kick" är, men det krävs inget för att använda ordet i rätt sammanhang. Psykopaters "kick" är aldrig särskilt stark. 

 

Det som psykopaten lever för, det är alltså för psykopaten inte särskilt spännande annat än relativt sett. Och då det dessutom inte finns några övergripande mål, så som vi ser det (se punkt 13. Saknar realistiska långsiktiga mål) överges det mesta för ständigt nya projekt och uppfattas som att de låter sig tråkas ut väldigt lätt. 


Psykopater saknar ansvarskänsla. Det medför att när något inte passar psykopaten då lämnas detta vind för våg och helt plötsligt, ofta utan föregående varning. Det gäller vilken syssla som helst, till vardags eller i arbetet. Det gäller uppdrag och åtaganden. Det gäller relationer och "vänner".*  

Allt detta leder undvikligen till att de uppträder både som att de hela tiden är på jakt efter spänning och att de också lätt tråkas ut.

En del psykopater blir bankrånare. Och medan ickepsykopater i den "professionen" kan känna stark rädsla, förnimmer psykopaten på sin höjd maktfullkomlighet och det är det viktigaste för en psykopat. 

Om polisen kör efter med sirener och blåljus så fick dagen ett nöjsamt och roande innehåll, men knappast mer än så.

När en sådan psykopat sitter fängslad och skryter för medinterner får berättelsen ganska självklart ett sådant innehåll att man kan förledas att tro att psykopaten har känt att det var "väldigt spännande", men psykopaten är alldeles för flack i sitt känsloliv för att uppleva vad vi menar med riktig spänning.


Vår bild

Vår bild av psykopaten är också starkt färgad av klichéer från bokens och filmens värld, samt av att forskningen kring psykopati huvudsakligen bygger på manliga kriminella med långa fängelsestraff. Dessa är inte representativa psykopater. De är inte ens representativa fångar.

 

Det är med andra ord vår klichébild och vår tolkning, som leder till att vi påstår att psykopater har ett stort behov av spänning och att de lätt blir uttråkade, men vi upptäcker sällan den vanlige psykopaten på sådana iakttagelser. Den bilden är tydligare i tester som de kan medverka i och då handlar det om en liten ickerepresentativ minoritet av alla psykopater.


* Psykopater har inget behov av vänner, men kan kalla personer för "vänner". Alla duger medan de ger något, men inte längre än så.

          
(Kliché-bilden!)

PCL-r Punkt 4.

Patologiskt lögnaktig


Varför ljuger de?

För en psykopat finns det inget värde i sanningen .

Lögnen är avsevärt mera framgångsrik. 
Pykopaten bygger sig falska identiteter och spelar på människors känslor, öppnar dörrar till deras innersta och får dem att känna tilltro. Men allt är en chimär. Allt är falskt. Allt är lögner.

Psykopaten är en mytoman, men till skillnad från den äkta mytomanen har han onda avsikter, allt han företar sig skall gagna honom på något sätt. Han är fullständigt hänsynslös i sin egoism och lögnerna står ständigt i denna egoismens tjänst.

Bland de vanligaste lögner som kommer från en psykopat är att tala illa om andra. Inte sällan anklagas dessa för olika former av moraliska brister eller klandervärda beteenden och handlingar. Sådana lögner är inte bara till skada för den som förtalas utan direkt förödande för den som får höra dem. Dessa lögner har nämligen ett alldeles speciellt syfte, nämligen att indirekt och på ett mycket försåtligt, listigt och svårgenomskådligt sätt framhäva sin egen förträfflighet och därmed kommer åhöraren att få en falsk bild av psykopaten såsom varande en ärlig, skötsam och genuin människa, fast sanningen är den raka motsatsen.

Hur ljuger de?

Psykopaters lögner ändras om från stund till stund och är aldrig identiska vid två olika tillfällen.

Den som en gång har börjat att ifrågasätta en psykopat får snart höra en annan variant, som ändras lika plötsligt om även den nya utsagan ifrågasätts.

Psykopaten har en hel arsenal av lämpliga lögner, ett helt skafferi av historier att ösa ur för att påverka andra.
Det är inte så att han eller hon alltid och hela tiden hittar på nya lögner. De återanvänds, men alltid i ny tappning på ett framgångsrikt koncept.

Effekten på åhöraren

Den otränade åhöraren blir förvirrad och ovan som den är vid att en person ständigt ljuger om allt börjar den ofta tvivla på sig sjlv i stället för på psykopaten. Vem förväntar sig meningslösa lögner, som det ju ofta är, och vem förväntar sig att de uttalas med lugn och säker stämma utan darr på rösten och utan att man ser minsta oro hos lögnaren att han ska avslöjas?

Ibland kan lögnerna kännas underhållande och där föds nog en del av den charm (som beskrivs i punkt 1. Talför/ytligt charmig) men lika väl är det mycket ytligt. 

De vanligaste lögnerna

I en relation är det synnerligen vanligt att psykopaten förtalar partnerns anhöriga och vänner. Dessa lögner uttalas gång på gång och som vattnet urhålkar stenen har snart dessa lögner lett till att partnern slutar umgås med tidigare vänner, syskon och föräldrar. Därmed är partnern isolerad och lättkontrollerad och helt i psykopatens våld. Därefter startar ett systematiskt nedbrytande av partnerns självuppfattning och självtillit. Den sanna sidan av psykopaten blir nu uppenbar, nedsättande okvädningsord, explosivt humör, misshandel, ibland våldtäkter och otrohet mitt framför ögonen på partnern, med mera.

På en arbetsplats handlar det mycket om lögner om arbetskamrater, både inför de andra och inför chefen. Chefen får också höra hur förträfflig psykopaten är, hur skicklig den är på arbetet och i alla andra sammanhang. Psykopaten påstår ofta att det det är han/hon själv som gjorde det och det, fast det i själva verket var någon annan som utförde sysslan. Inte sällan börjar psykopaten efter en tid betraktas som skrytsam.

Eftersom psykopaten alltid kommer i konflikt med andra dras också andra in i dessa konflikter Då levererar psykopaten en uppsjö av lögner om den som psykopaten ligger i konflikt med. De som får höra dessa lögner är allt från offrets vänner (i den mån sådana finns kvar), grannar, arbetskamrater, chefer, läkare, socialassistenter, poliser och domstolar, för att nämna några exempel.

Otaliga är de berättelser som handlar om att psykopaten är den som blir trodd i stället för offret. Skälet är bland annat att så få är tränade i att se bakom masken.
Det är inte heller många som förväntar sig att personen (som är så "trevlig") kan vara en psykopat. Och de flesta har endast en diffus uppfattning om psykopati och personlighetsstörningar och det är inte heller något som människor i allmänhet funderar över såsom något vanligt förekommande. Man tvivlar således inte på den så övertygande och charmerande psykopaten. 


      

PCL-r Punkt 5.

Bedräglig/manipulativ


Livsstil

 

Det enda man kan lita på är att man aldrig kan lita på psykopater. Som tidigare visats (Se punkt 4. Patologiskt lögnaktig) bryr sig psykopaten inte om sanning och sanningars värde. De är lögnens folk, som en del uttrycker sig.

Lögnen är psykopatens verktyg, men inte ens då lögnen är onödig finner psykopaten något värde i sanningen. Med en självbild som låter psykopaten uppfatta sig som mera unik än någon annan och medmänniskor reducerade till levande ting (Se punkt 2. Förhöjd självuppfattning/grandios) finns heller ingen anledning att vara ärlig och tala sanning inför en sådan omgivning.

 

Psykopaten saknar helt förståelse för ordet ”moral”. Den vet inte riktigt vad ordet som sådant egentligen betyder. Den kan ta ordet i sin mun, vet hur det ska brukas, men begriper inte riktigt innebörden. Därför finns det inget fel i att ljuga och därför, i sin egen värld, är det också alltid ”moralisk” rätt att förse sig med det som andra har.

Denna ”rätt” att parasitera gäller gentemot alla andra, men ingen har rätt till motsvarande gentemot psykopaten, det är dömt att misslyckas (och den som försöker kanske får höra psykopaten tala ”moral”).

 

Att alltid vara ute efter att parasitera och utnyttja, stjäla och lura till sig något, det förutsätter såväl lögner som ett bedrägligt och manipulativt beteende. Det är psykopatens livsstil.

Psykopaten är så att säga alltid ute efter något som någon annan är i rättmätig besittning av. Det kan vara pengar eller andra materiella tillgångar, lika väl som integriteten, hedern eller kanske livet självt.
Att tillskansa sig sådana värden kräver just sådana egenskaper och de har ofta utvecklats till perfektion. Det kräver känslokyla och hänsynslöshet och utan förmåga att känna empati eller samvetskval, finns heller inget som står i vägen, inte ens våld.
Hela samvaron, varje möte och varje samtal med en psykopat handlar om detta.

 

Anfallet

 

När psykopaten tycks förstående, medkännande och deltagande är det ingenting annat än ett manipulerande av oss till att känna förtroende för och lita på psykopaten. Det är också då som psykopaten sonderar oss, värderar oss och kartlägger våra svaga punkter. Det är då som vi har blivit utsedda till offer och är mogna att attackeras, såvida psykopaten inte plötsligt följer en annan impuls och överger oss för ett bättre byte.

 

En attack från en psykopat kan gå oss spårlöst förbi. Ofta är det på det viset. Då kan det handla om att vi duperas, med charm, lögn och manipulation, till att på något sätt gå psykopatens ärende som ett villigt, men oskuldsfullt ovetande verktyg åt psykopaten. Att så att säga göra den en drängtjänst, och det är påfallande ofta ”vardagspsykopater” som utsätter oss för sådant. Speciellt utsatta personer är chefen på arbetet, eller någon annan överordnad eller inflytelserik person, läkare, politiker och myndighetsutövare, såsom till exempel socialassistenter, poliser, nämndemän och domare i domstolar.
Gemensamt för dem är att de i något avseende har makt och det är den makten som psykopaten då utnyttjar. Gemensamt är också deras ytterst brisfälliga kunskap om störningen, frånvaron av vaksamhet på den och avsaknad av beredskap att hantera den.


Hur

Oavsett i vilket syfte och vem det är som är offret, det direkta eller det indirekta ovetande offret, har psykopaten en kuslig iakttagelseförmåga och kan läsa av det och den spelar på människors känslor trots att den själv inte har någon egen erfarenhet av hur dessa känslor upplevs och vilka kroppsliga förnimmelser som är förknippade med dem, såsom till exempel sorg och rädsla.



                 

PCL-r Punkt 6.

Saknar ånger och skuldkänslor


Bakvänt betraktelsesätt på sig själv och sina gärningar

Psykopater känner aldrig ånger för något som de har gjort. De känner inte ens att de har en skuld till något eller någon (Se punkt 2. Förhöjd självuppfattning/grandios). Tvärt om, psykopten är nöjd med sig själv och sin "bedrift" och kan mycket väl skryta om vad den har gjort. Psykopaten växer i sin självuppfattning och sin grandiositet vid tanken på dessa "bedrifter", som oftast är av sådan art att normala människor på sin höjd gör sådant av misstag och skäms över det, helst förtiger det eller försöker ställa det tillrätta igen.

Normala människor håller sig till normerna och de instiftade lagar som finns och mår bäst av det. Psykopaterna känner till normerna, inklusive lagarna, men om dessa står ivägen för psykopatens vilja träds de över lika lätt som om de inte fanns. Psykopaten anser sig ha rätt till detta, samtidigt som den inte anser att andra har denna rätt. Å andra sidan moraliserar inte psykopater innerst inne om andras beteende så länge det inte drabbar dem själva. Med detta skall förstås att psykopater inte värdesätter moral i vår mening, men däremot på sitt eget avvikande sätt. Psykopater kan nämligen vara oerhört moraliserande, men då som ett led i duperandets konst. Det är ett sätt att säga att "sådan är inte jag!", vilket skall tolkas som att "jag är ärligheten och dygden personifierad". Inget kan dock vara mera falskt än den bilden (Se punkt 4. Patologiskt lögnaktig och punkt 5. Bedräglig/manipulativ).

Att dupera och manipulera förorsakar omginingen stor skada, vilket psykopaten är helt medveten om och road av. Detta framkallar aldrig någon skam, aldrig ånger och aldrig dåligt samvete.

Vad beror det på?

Man kan kalla det ett omvända känslolivet. Ett känsloliv som är som ett negativ av det mänskliga känslolivet och detta kommer till uttryck i de flesta egenskaper som en psykopat kan ha.
Som barn lär vi oss samhällets normer. Det är vad som kallas socialiseringsprocessen. Denna process äger aldrig rum hos psykopaten, ändå talar en del terapeuter om att resocialisera vissa grovt kriminella trots att de känner till att dessa har diagnosticerats som psykopater, vilket åter igen visar hur utbredd okunskapen om psykopatins väsen faktiskt är.

Genom omgivningens skiftande reaktioner på barns normbrott lär sig barnet således vad som är acceptabelt och inte acceptabelt. När barnet således bryter mot dessa normer finns det en inre röst med en bestraffande funktion och som får barnet att fortsättningsvis inordna sig i normsystemet. Denna inre röst är samvetet.

Hos psykopaterna saknas detta samvete. Ingen inre röst straffar med känslor som upplevs som obehagliga och dit hör skamkänslorna. Det sätter igång ångerkänslor och i grövre fall till och med ren ångest med starka kroppsliga sensationer av obehag.

Hos psykopaten händer ingenting! Vi kan kalla det ett flackt känsloliv (Se punkt 8. Kall/bristande empatisk förmåga). Vi kan kalla det att vara i avsaknad av samvete. Och här ligger mycket av själva kärnan i psykopatistörningen.

Vinsten

Utan samvete skulle vi vara väldigt fria. Vi skulle kunna göra precis det som behagar oss. Och med det skulle vi kunna få så mycket som vi annars måste avstå ifrån.
Många har säkert lekt med tanken att göra något oacceptabelt, kanske rent av något kriminellt eftersom vinsten har lockat och att leva med lite dåligt samvete kanske det skulle kunna var värt. Tanken på konsekvenserna har dock hindrat oss. Till dessa konsekvenser hör omgivningens fördömande och kanske samhällets rättsliga åtgärder.

Psykopaten lever helt i detta landskap av absolut frihet. Och vinsterna är enorma.
Förlusterna är dock helt försumbara i och med att psykopaten är helt okänslig för omgivningens reaktioner, inbegripet straff som en domstol kan utdöma.
Det finns inget samvete som plågar, ingen ånger att våndas av och en total oförmåga att känna skuld för det som psykopaten innerst inne faktiskt anser vara rätt.

Vinsterna för psykopaten är inte bara de vinster vi själva kan föreställa oss, såsom materiella värden, lyx, pengar, en sexuell erövring, en samhällsposition som vi inte har meriter för och så vidare. Dessa vinster finns förvisso för psykopaten, men därutöver tillkommet belöningar såsom tillfredsställt behov av att få dupera, känna spänningen och makten över andra. Hela psykopatens person lyses upp av sådana positaiva känslor i stället för att som normala människor drabbas av ruelse, magont, svettningar och ångest.

Psykopatens självkänsla förstärks och den blir mera grandios istället. Det är svårt att tänka sig att sådana känslor skulle kunna väckas hos en individ skapt som oss andra men skadad av miljön.

Samhällets eventuella straff tar psykopaten med jämnmod och till och med som något trevligt därför att i fängelset sitter den ivriga publiken som gärna lyssnar på psykopatens skrävlanden om olika "bedrifter". Äntligen får psykopaten utlopp för ett pockande behov av att skryta om det som utanför murarna bör förtigas (Se punkt 2. Förhöjd självuppfattning/grandios).



                          

PCL-r Punkt 7.

Ytliga affekter


Affekters klangbotten

Affekter är kortvariga utbrott av sinnesrörelse som svar på en upplevd känsla. Affekten bottnar således alltid i ett känsloliv och det är i känslor som affekten tar sitt avstamp.

Som vi har sett är psykopatens känsloliv väldigt dåligt utvecklat. Känslolivet är, vad man brukar säga, flackt.
Dessa affekter, som är så vanligt förekommande hos psykopater, vari hämtar de sin näring och energi, kan man ju fråga sig om det inte handlar om en sinnesrörelse?


Fiktivt exempel

Vi föreställer oss en man (psykopaten P), som gillar och spela på häster och en normal kvinna (K), sammanboende, eventuellt gifta och deras gemensamma ekonomi är inte den bästa.
P: "Går bara ner å sätter en femhundring på travet!"
K: "Men vi har ju inte råd!"
P: "Vafan säger du din djävla subba, du har väl aldrig vågat satsa nå't i hela ditt liv. Se nu hur djävla eländigt det är. Vinner jag får du inte en djävla spänn av mig, då sticker jag och du ser mig aldrig mer och det är bara rätt åt dig!"

I motsvarande situation med den normale mannen (N), kanske det låter såhär.
N: "Går bara ner å sätter en femhundring på travet!"
K: "Men vi har ju inte råd!"
N: "Den som inte satsar vinner heller inget. Om vi vinner så kan vi unna oss en trevlig kväll, kanske till och med en semester, eller hur?"


Att spela teater

Vi har tidigare sett att psykopaten alltid spelar teater för att nå sina mål. Svaret på frågan om varifrån dessa affekter hämtar sin näring när det inte finns annat än ett flackt känsloliv, som borde visa sig snarare som ren tröghet, måste sökas i annat än känslor.
Ändå är det ju känslor som driver fram affekter hos normala människor. 
Den som stöter på en psykopat får ofta chansen att uppleva dessa lättväckta affekter. Och affekter som oftast är lika snabbt övergående som de kom. Hur kan detta förklaras? 

Svaret är att det är en ren teater som spelas upp.
Det är oftast inte en affekt i sann mening. Den bottnar inte i något reellt. I själva verket är psykopaten kall och känslolös och just därför tillåter den sig att "vräka ur sig" utan att det i efterhand väcker ånger eller skam. Det finns inget samvete som säger att psykopaten har handlat fel. Allt som leder till att psykopaten får som den vill är rätt, bra och alldeles självklart att göra.

Om psykopaten handlar som P eller som N beror mycket på stundens infall, men lika mycket på hur begåvad psykopaten är och hur det utvecklar sig. Vi kan därför tänka oss en psykopat i samma situation som ovan, men en mer begåvad psykopat (B):
B: "Går bara ner å sätter en femhundring på travet!"
K: "Men vi har ju inte råd!"
B: "Den som inte satsar vinner heller inget. Om vi vinner så kan vi unna oss en trevlig kväll, kanske till och med en semester, eller hur?"
Kvinnan kanske låter honom gå, kanske för att hon är van vid att han brusar upp och hon är glad att han inte gjorde så den här gången. Eller så kanske hon står på sig.
K: "Men vi har ju inte råd, sa jag ju, du vet ju själv!"
B: "Vafan säger du kärring, du har väl aldrig vågat satsa nå't i hela ditt liv. Se nu hur djävla eländigt det är. Vinner jag får du inte en djävla spänn av mig, vill du ha det så? Bara att välja!"


Behovet av att vinna

Han gjorde ett försök, men misslyckades. Då tog han i stället på sig den stora rollen som "mannen som bestämmer var skåpet ska stå". Och så fick han som han ville. Han valde först att inte brusa upp, men i full förvissning om att han hade den möjligheten om den behövdes. En sådan psykopat verkar ju mindre affektionsbeägen, mer lugn och sansad, tycks ha mera självkontroll, men egentligen handlar det om en smartare taktik, men i grund och botten samma sak, att vinna striden.

Ofta handlar det inte om något allvarligare än att med hjälp av utbrottet sätta punkt för ett ifrågasättande, ett byte av samtalsämne.

Det fungerar väldigt bra därför att den andre plötsligt blir glad att utbrottet gick över så fort. Och den andre vet att inte  vidröra ämnet mera, i vart fall inte för den närmaste tiden.

Det ligger en större vinst i affektutspel än man kanske först anar. Det är en mycket effektfull metod i en relation, med de krav som den andre så ofta känner sig tvingad att ställa på psykopaten. Att den sällan tillämpas av normala människor beror på att det faller utanför våra normer. När vi ändå hamnar i affekt är det för att vi är okontrollerat upprörda och inte kan styra våra känslor längre.

Att spela upp scener av "ursinne" är också effektivt i helt andra situationer, till exempel för en bankrånare att skrämmas med för att skynda på förloppet.

Ett sådant här utbrott är alltså sällan äkta. Det är bara ett spel, en teater, vilket inte gör det mindre skrämmande, för även denna roll spelar psykopaten med bravur. Det kommer ofta som en blixt från en klar himmel, med ett överaskningsmoment som gör den andre bedövad.

Om affekten övergår i våldsamheter är det bara för att psykopaten har bestämt sig för att använda våld för att uppnå sina mål. Det ligger närmare till hands när det gäller vissa psykopater, de vi kallar våldsamma psykopter. Dessa är ofta mindre begåvade och har färre strängar att spela på.


Perversa lustar

En liten grupp av psykopater är särskillt sadistiska. Dessa kan roa sig med att ständigt sätta skräck i andra med affektiva utbrott av ursinne, som övergår i rå misshandel. Inte ens då är dessa affekter förankrade i känslor av äkta ilska.



         

PCL-r Punkt 8.

Kall/bristande empatisk förmåga



Kalla, med nerver av stål

 

TV3-programmet "Efterlyst" visade för några år sedan en kvinna i en butikskassa om stal pengar från kassan mitt framför ögonen på kassörskan medan hon distraherade henne. 

Helt kallt räknade hon pengarna som hon hade fått tillbaka och menade på att det inte stämde. Hon visade kassörskan pengarna och eftersom kassörskan inte förstod vad felet bestod i, det stämde ju, så lutade sig kvinnan över transportbandet och sträckte sig lugnt efter kassan och tog den, viftade nonchalant med pengarna och lämnade den förvirrade kassörskan och gick.


Om vi bortser från att vårt samvete förbjuder oss att göra på det viset, så skulle vi ändå inte klara av det för vi skulle bli alldeles för nervösa. Vi skulle väl inte ens föreställa oss att det var möjligt även om nerverna stod oss bi.

 

När vi blir nervösa startas fysiologiska reaktioner i vår kropp som vi inte kan bemästra. Det handlar om oro och är ett ångestfyllt känsloläge som framkallar så kallade fjärilar i magen, men också darrningar, skakningar, svettningar, muskelspänningar och en känsla av att inte kunna styra kroppen eller ha kontroll över den. I svårare fall kan det framkalla dödsångest.

 

Sådana kroppsliga sensationer infinner sig inte hos psykopaten. De uteblir helt. Psykopaten genomför det den har bestämt sig för, lugnt och metodiskt, som om det vore hur naturligt och självklart som helst. Och för psykopaten är det också just så. Man har mätt puls och andra kroppsliga data hos psykopater som har fått se skrämmande bilder och filmer. Och man ser inga eller mycket svaga fysiska förändringar hos dem, till skillnad från vad som händer i kroppen hos ickepsykopater.

 

Psykopaterna själva beskriver också detta, de känner inget särskilt när de begår sina brott. Juha Valjakkala säger till exempel angående trippelmorden i Åmsele att ”det var bara tur att det inte kom ännu fler”. Man kan höra psykopater säga att de var ”skitskraja” när de gjorde sitt brott. Om man pressar dem på hur det kändes, då får man ett tunt och intetsägande svar. De kan inte redogöra för det. De har nämligen bara ord för sådant som vi kan känna, men ingen egen erfarenhet av det. Det är som om vi skulle läsa högt ur en bok på ett språk som vi inte kan. Det blir ord, men vi begriper dem inte.

 

 

 

Empatiskt vakuum


Samtidigt som de utför sina brott, oavsett hur offret mår genomför de sin gärning. De tar ingen som helst hänsyn till offret.

 

När Juha Valjakkala stoppas av Sten och dennes son Fredrik efter cykelstölden, skjuter han först Sten. Sonen vädjar för sitt liv. Han bönar och ber om att få leva. Han säger att han är ju bara femton år. Juha riktar vapnet mot honom och skjuter honom rakt i huvudet. När hans mor, Ewa, kommer fram tar Juha bössan och slår ihjäl henne med den. ”Det var bara tur att det inte kom flera. Jag ångrar ingenting.” Så kallt, utan egentligt känsloengagemang, kommenterar Juha händelsen.

 

Samma iskalla hänsynslöshet visas mot polismännen i Malexander, när de efter kraftig eldgivning ligger sårade och försvarslösa på marken. De avrättas med nackskott.

 

Även om exemplen är av extraordinärt slag, gäller det för alla psykopater. Även om de inte dödar, så visar de ingen respekt och ingen hänsyn. Medlidande vet inte en psykopat vad det är.

Förhållningssättet gentemot den skada de åsamkar offren visar klart att de helt saknar empatisk förmåga.

 

Det sägs ofta att de inte har förmåga att sätta sig in i andra människors lidande. Men då förbiser man att de mycket väl kan spela just på lidande för att få som de vill. Å andra sidan är det sannolikt inte inifrån sig själva som de hämtar kunskap om vad lidande är. Det finns inga bekräftade iakttagelser av lidande psykopater, men otaliga uttalanden från dem om hur de har lidit i olika situationer. Till och med fysisk smärtförnimmelse är svagare hos dem, det har experiment visat.

 


Resultatet

 

Med en sådan här störning kan de mest avskyvärda brott begås utan att vederbörande låter sig hejdas. I efterhand kan de inte heller känna någon skuld. Det finns inte heller ett samvete som kan få dem att känna ånger. Tvärt om, de är fullt beredda att göra om samma sak mer än en gång. När det gäller upprepade mord är detta inte vanligt, men med bedragare blir bilden klarare. De lurar av godtrogna människor deras sista besparingar, kanske får dem att skuldsätta sig, med förespeglingen att de snart ska få tillbaka dem sjufalt. Ofta inleder de ett ”förhållande”, talar om stor kärlek och giftermål och försvinner med ett skratt, om och om igen. De kan fortsätta med detta i hela sitt liv utan att de skänker offren en tanke sedan deras kassa har sinat.

Den här kategorin offer lider mer än en ekonomisk skada. Deras tro på människan har gått förlorad liksom deras tro på kärlek.

 

Psykopaten däremot, känner bara att den är nöjd med sig själv, som än en gång har visat hur mycket bättre han är. Och kvinnan som omtalas inledningsvis, hon tyckte sannolikt att det var ”häftigt” att komma i TV, medan varje normal människa skulle bli orolig att bli identifierad, om det hade varit möjligt för en normal att begå den sortens brott.

 

Psykopaten känner alltså att välbefinnandet ger en ”kick” och drömmer genast om nästa ”kick”. Därför är de notoriska återfallsförbrytare.



Inget att relatera till

Kvinnan, vars man är psykopat, och som blir hånad, bespottad, kränkt, bedragen och slagen, kanske hoppas på att det ska bli bättre.

Kumlaanstalten satsar på ett behandlingsprogram för psykopater och säger sig ha en ny metod som ska bota dem.

Sanninge är att det inte finns något inom psykopaten att knyta an till, som det kan relateras till, som kan få dem att överge den eviga jakten på tillfredsställelse.
Den kraft som styr dem är förankrad i en solid personlighetsstruktur. Dern bärs inom en person som inte finner några skäl att förändra sig.

Kvinnan har bara en sak att göra, nämligen att omedelbart lämna mannen.
Kumlaanstalten kommer att misslyckas. Om de kan visa upp några enstaka lyckade fall för att motivera sin verksamhet, relaterar de till personer som saknar störningen.



                              

PCL-r Punkt 9.

Parasiterande livsstil


Patologisk egocenticitet

Psykopater tar alla chanser att låta andra betala för sig, liksom de tar alla chanser
att "låna" pengar och allt annat. Givetvis sker detta mot "löfte" att "återbetala" eller "bjuda tillbaka" (se punkt 5. Bedräglig/maniplativ och punkt 1. Talför ytligt charmig). Det har vidrörts tidigare att om de mot förmodan skulle stå för sina löften, då handlar det bara om ett bete på kroken för att komma över ett större belopp senare.

Exempel

En kvinna stod åtalad för misshandel, och ofredande och då hon hade utländsk
bakgrund användes tolk vid rättegången. Av tolken lånade hon femhundra kronor med en liten "tyck synd om mig-vals". De pengarna återbetalades givetvis inte (hämtat ur en blogg på nätet).

I stor och liten skala

Detta parasiterande sker i såväl liten som i stor skala, allt efter möjligheterna vid
varje givet tillfälle.

¤ I ett förhållande, samboförhållande/äktenskap är det partnern som alltid unyttjas.
¤ På en arbetsplats utnytjas arbeskamraterna på alla tänkbara sätt.
¤ På krogen tigger de till sig öl och drinkar från andra på de mest svekfula sätt. De kan till och med snylta på andra vid spelbord som till exempel Black Jack, där trots allt folk är väldigt måna om sina egna isatser.

En variant av annat

I grund och botten är parasiterandet endast en laglig form av bedrägeri. Ibland är skillnaden mellan lagligt och olagligt hårfin. Vissa ägnar sig uteslutande åt detta parasiterande för sin försörjning, se så kallade ”sol-och-vårarna”, men som oftast är de mångsysslare i brott (se punkt 20. Kriminell mångsidighet).
Även rent kriminella är samtidigt snyltare på sin omgivning, utanför fängelsemurarna liksom innanför. Den parasiterande livsstilen är kanske den egenskap som gäller varenda psykopat.

Normalt och psykopati

Normala människor skäms, känner skuld och ”kan inte med”, men helt i avsaknad av samvete, som ju den äkta psykopaten är, finns inga sådana spärrar.

Psykopater är de mest durkdrivna, hänsynslösa och förslagna opportunister, som tar alla chanser att sko sig på andra och på vilket sätt som helst. Det saknar betydelse om det är offrets ”sista krona som ryker” och om offret får betalningsanmärkning, blir vräkt eller vad som helst. Allt vad empati heter, saknas (se punkt 6. Saknar ånger och skuldknslor).




               

PCL-r Punkt 10.

Bristande självkontroll


Bilden

Mycket av psykopters beteende tycks nyckfullt och impulsivt Då det på många sätt också skadar dem själva, så som vi vilse på det, så kan slutsatsen dras att det brister i självkontrollen hos dem.

Den rimligare tolkningen

Vi kan aldrig se på psykopater utifrån sådana värderingar vi har när det gäller oss själva. När vi uppfattar det som att psykopaten måste ha tappat kontrollen då är detta faktiskt inte sant, sett ur psykopatens synvinkel. Det är mycket som en psykopat gör med full självkontroll, men det uppfattas inte så av omgivningen.
I grund och botten är psykopater kontrollerande och risktagande, samt bryr sig inte om konsekvenser, normer och lagar. De är beräknande och med ett behov av att vinna varje strid som uppstår. Alla människor är ett slags fiender som skall kontrolleras och utnytjas. Inga strategier är fel om man vinner, som psykopaten ser det. Att då uppträda på ett aggressivt sätt ingår i denna strategi och är fullt logiskt.

Psykopaten kastar sig ofta ut i farliga situationer utan synbar eftertanke bara för att den kan tyckas få ett infall. Hur den tänkte och vad det var för en impuls som styrde just då, är inte lätt att veta. Kanske tappade han/hon självkontrollen, men sannolikare är att målet hägrade.

Vad man bör göra

Om man upplever att en person har en bristande självkontroll, som kan visa sig som affektgenombrott, ansvarslöshet eller annat, då bör vi tänka något kring det vi har sett och kanske inte bry oss så mycket om kontrollen trots allt fanns där, inom honom/henne. Vi bör mera fundera över om det finns mer i personligheten som avviker. Vi bör skärpa vår uppmärksamhet och också bli lite misstänksamma. (Se punkt 14. Impulsiv och
punkt 15. Ansvarslös. Allt hänger ju samman.) 



                    

PCL-r Punkt 11.

Promiskuöst sexuellt beteende


Missförstånd


Man skall inte förledas att tro att psykopatens sexualdrift är så mycket starkare och så mycket mera pockande än för andra. Många påstår att det promiskuösa beteendet handlar om spänningssökeri, vilket bara till viss del kan vara förklaringen. Nöjer man sig med den förklaringen då missar man hela essensen i psykopatin.

Det promiskuösa handlar istället om något helt annat.

Något annat


Psykopater är opportunister, som utnyttjar varje till buds stående situation för att få sina behov tillfredsställda, även de sexuella. Psykopater har också ett behov av att detta sker mer eller mindre
omedelbart.

Det finns ett starkt narcissistliknande inslag hos alla psykopater. Detta innebär att de bara älskar sig själva och att vara förmer. Att hysa några känslor för andra är för dem helt omöjligt.

Psykopaters egenbild (se punkt 2. Förhöjd självuppfattning/grandios) kräver sin bekräftelse. Men ännu mer leder denna självbild till att alla andra människor förtingligas, det vill säga att de får samma status som alla andra saker i deras omgivning och därmed är psykopaten den enda riktigt levande människan i sin egen föreställningsvärld.

Psykopater är också renodlade parasiter (se punkt 9. Parasiterande livsstil). Sexuellt tar sig detta olika uttryck hos kvinnliga och manliga psykopater beroende på de olika könsrollsmönster och könsrollstänkanden som allmänt förekommer.

Den kvinnliga psykopaten utnyttjar det sexuella tillfället till att få ”låna” pengar. Det sexuella mötet blir sålunda en slags förtäckt prostitution.

Inte heller en helt öppen prostitution drar sig de kvinnliga psykopaterna för, eller att erbjuda sexuella tjänster mot gentjänster av olika slag, eller för att bara påverka en person i lämplig riktning (se punkt 14. Impulsiv och punkt 15. Ansvarslös).

Bland prostituerade är psykopater mycket starkt överrepresentrade, vilket tyvärr aldrig omnämns i debatten om sexhandel (se ”Sexhandel” under rubriken SÅ FUNKAR DE).

Till sist, att binda sig vid en partner, eller vid en enda partner, för ens en kortare tid kan det knappast finnas några starkare skäl till när man bara älskar sig själv (se även punkt 17. Många kortvariga äktenskapslinande förhållanden).


I ondskans tjänst


Psykopaters känsloliv är synnerligen flackt. Men man måste också se deras känsloliv som ett slags omvänt känsloliv, som ett slags negativ av normalt mänskligt känsloliv. Endast så kan ondskan förstås. Endast så kan njutningen i att skada andra göras begriplig.

Det sexuella beteendet kan ställas i denna ondskas tjänst och är där ett av de kraftfullaste vapnen.

Otrohet kan användas i avsikt att kränka en partner eller att förföra någon annans kvinna/man bara för att kränka hennes/hans partner och så split och söndring mellan dem utan avsikt att själv ingå någn varaktig förbindelse med den utnyttjade kvinnan eller mannen.

Sammanfattning


Kan man inte älska någon annan är urvalskriterierna vid val av partner någonting
helt annat än kärlek. Är det inte kärlek som styr, då är det inte heller så viktigt vem som blir sexualpartner och detta leder till en
promiskuös hållning.

En sådan relation som man normalt har till en partner
vilar på känslor för varandra,
men då psykopaten inte kan känna något sådant utan i stället enbart uppfattar relationen som att partnern är någon som den hela tiden kan få något av, allt ifrån husrum till sex,
kommer relationen att bestå i ett ensidigt utnyttjande utan att det väcker något obehag (se punkt 6. Saknar ånger och skuldkänslor). Samtidigt finns heller inget hinder att hålla igång flera ”förhållanden” samtidigt. Det är tilloch med praktiskt.

När det inte finns mera kvar att suga i sig går psykopaten sin väg till någon annan
att parasitera på och att charma med tomt smicker, ty psykopaten är mycket medveten om vilka ord som öppnar dörrar (se punkt 5. Bedräglig/manpulativ), men inte vad orden känslomässigt står för.


       

Se också KRITISKT, "Att förstå psykopater", "Viktigt med upplysning", Martin Grann - irrelevanta frågor".

PCL-r Punkt 12.

Tidiga beteendeproblem



 
De tidiga beteendeproblemen
 
Psykopater visar allvarliga beteendestörningar redan i tidig ålder. Barn som före fem års ålder dödar ett yngre syskon finns dokumenterat och det skrämmande är att inget tyder på att barnet inte visste vad det gjorde, men tvärt om kände stolthet efteråt, men ingen ånger. Detta barn, en flicka, fick diagnosen psykopati i vuxen ålder. Fallet är beskrivet av Robert D. Hare.
 
Oftare rör det sig dock om sadistiska handlingar mot djur. GOGILOL beskriver i sin blogg en kvinna, som brukade sitta för sig själv vid ett vattenfall när hon var barn, enligt egen utsago. Vid vattenfallet brukade hon roa sig med att dra av benen på ödlor. Vid ett annat tillfälle skar hon sönder kloaken på en anka. Den skrek fruktansvärt, flög en bit och dog. Det kanske mest skrämmande tyckte den som hörde henne berätta detta i vuxen ålder, var att hon fortfarande kunde skratta åt vad hon gjorde då, som barn, mot fågeln.

Uppenbar elakhet mot syskon är mycket vanligt förekommande, men sällan, som ovan, med dödlig utgång. Ondskan  riktas också mot andra barn i omgivningen.
 
De visar inte heller intresse för att knyta egentliga lekkamrater till sig, precis som de i vuxen ålder inte skaffar sig egentliga vänner, även om de kan påstå att den och den är en vän. Avsaknaden av behov av vänner/lekkamrater framkom också i ovan nämnda kvinnas berättelse.

Det psykopatiska barnet* ljuger mycket mera än normala barn, stör skolmiljön, trakasserar och ofredar andra, skolkar och vandaliserar, stjäl ofta, anlägger ibland bränder, och uppvisar vanligtvis en sexuell brådmognad. Pojkar kan leka våldtäktsliknande lekar och redan små flickor tycks medvetna om sin sexualitet och spela på den långt före puberteten.

Detta visar klart att psykopatistörningen finns med från början. Kännetcknande för psykopater är deras oförmåga att känna rädsla. I en del filmer har man lyckats ta fram detta tydligt. Den som inte ser rollfiguren som psykopat kan möjligen tycka att personen är överdrivet tuff. I stället är det just så psykopater är.

Ny forskning har visat att spädbarn lär sig att vara rädda för det som modern visar rädsla för. Någon sådan motsvarande rädsla saknas förmodligen hos det spädbarn som i vuxeenålder får diagnosen psykopati. Detta är dock ännu inte belagt i forskningen ännu av förståliga skäl, men när resultaten kommer om ett par decennier, borde frågan en gång för för alla få sitt svar: är det medfött eller är det miljö.
Denna fråga borde egentligen inte finnas eftersom vi vet att personligheten är medfödd och därmed bör det gälla även sådan personlighet som är så avvikande att den är abnorm och ses som störning.


* Därmed menas att de senare i livet har fått diagnosen.

Notera att psykopatidiagnosen inte ställs på barn eller tonåringar, eftersom psyket och känslolivet ännu inte har mognat ut ordentligt. Däremot, de som i vuxen ålder får diagnosen har haft dessa beteenden redan som barn.



                   

PCL-r Punkt 13.

Saknar realistiska, långsiktiga mål


Olika måttstockar

Psykopater, brukar man säga, lever helt i nuet och från dag till dag. De låter impulsen styra dem. Draget finns där, med vårt synsätt, också hos strebertyperna som får chefspositioner. Det kan tyckas som om dessa har långsiktiga mål, men vid en närmare analys finner man att mönstret finns även hos dessa.

Att tänka på framtiden är dem lika främmande som att tänka på det förflutna. Inställningen är att det som har hänt är inget att ångra, för det går det inte att göra något åt och det som är i framtiden har ännu inte hänt och är därför inget att bry sig om. Detta innebär inte att de inte har planer, men dessa går endast ut på hur de ska sko sig på andra, utnyttja och bedra.
 
När man frågar dem, till exempel inför en frigivning från fängelse, om vad de ska göra sen, kan de ange sådant som är uppenbart omöjligt. Här handlar det emellertid mest om att få intervjuaren att tro att de ska klara av ett hederligt liv, men det vet de inget om hur det skall levas, eller i vart fall vet de att de aldrig kan anpassa sig till det. Det är mycket utifrån dessa fantasifulla orealistiska "planer för framtiden" som man har ställt upp den här punkten.

Som diagnostisk punkt fungerar den alldeles utmärkt på dömda brottslingar. Om en sådan säger sig ha ambitioner att bli elitsimmare, är i medelåldern och knappt simkunnig, som den Hare skriver om, då är de helt uppenbart att  hans mål är orealistisk. Förmodligen föll han offer själv för sin lust att ljuga (Se punkt 4. patologiskt lögnaktig.). Kanske föll han offer för sin bristande självkontroll (Se punkt 10. Bristande självkontroll.). Men framförallt todde han inte själv på vad han sa. Så uppenbart är det sällan, men det ska alltid vara något glamoröst eller stort, det som de serverar som framtidsplaner.
Kanske att en orutinerad och ovanligt godtrogen psykolog däremot skulle tro att en bankrånare faktiskt menade allvar om han sa att "nu, när jag vet om alla säkerhetsbrister så ska jag arbeta med banksäkerhet. Jag har ju gått den långa vägen!". Om denne fiktive psykolog senare fick höra att han hade lyckats få ett sådant arbete, skulle han senare finna att målsättningen med det arbetet endast var att kartlägga säkerheten för att lättare kunna råna banken. 

Målsättningen var således både långsiktig och realistisk, men inte på det sätt han angav.

Normala målsättningar förekommer inte, vilket inte innebär att mål inte finns, mål som de vill uppnå, helst omedelbart. Men man gör fel, om man verkligen vill förstå dem, i att säga att de inte har realistiska mål. Det är bara att dessa inte är vad vi vill kalla för realistiska, långsiktiga mål.

De strävar hela tiden efter att bli bättre på det de gör. De vill driva det till fulländning. Det handlar om en livsstil som de hela tiden finputsar på. De upplevs som  motsägelsefulla därför att vi mäter dem efter vår normala måttstock. Och det skall man aldrig göra. Det blir lika fel som att mäta vikt i meter.

Det är vanligt att psykopaterna aldrig söker fasta arbeten. Det är inte viktigt på samma sätt som för oss. De tjänar tillräckligt på en parasiterande livsstil och/eller kriminalitet, vilket är vad som tilltalar dem. Och då de lätt blir uttråkade byter de både jobb och partners som man "byter skjortor". En del i detta är också att ha ett nomadisernade liv.

Det finns ingen målmedvetenhet, så som vi ser det, och för de flesta saknas lust att göra någon karriär. Här skiljer det markant efter social uppväxtmiljö. Undantaget är de som strävar efter toppjobb, men de utgör en minoritet bland psykopaterna även om de på senare år har uppmärksammats mycket. Men åter igen, detta mönster framkommer i vår måttstock och den passar inte på psykopater.

Tittar man närmare på sättet som dessa gör sin karriär finner man ett avvikande mönster. De bygger inte sin karrär på kompetens utan på manipulationer, duperingar, hot och så vidare och de använder andras arbeten som om det var deras egna verk. Så länge det fungerar strävar de på, men när de avslöjas ser de det mera som en avklarad etapp och kastar sig över nästa. De tar med sig sina erfarenheter och använder dem om möjligt i nästa projekt, eller i nästa, eller relaterar till dem inför nästa. I så motto och i deras värld handlar det sålunda, trots allt, om både långsiktiga och högst realisstiska mål.
Och det handlar om att göra karriär, på deras eget sätt, och sett på det viset strävar alla psykopater efter att göra karriär. Chefen är alltid ute efter ett bättre toppjobb, bankrånaren siktar på större och mera spektakulära rån och seriemöradren vill slå rekord i antal mord.

I deras värld är detta mycket långsiktiga och mycket realistiska mål. I deras värld är de alla karriärister.

Det blir så fel, med fel måttstock. Vi kan inte förstå dem utifrån det gängse sättet att värdera och mäta. 


                                

PCL-r Punkt 14

Impulsiv

 

Vårt intryck

Psykopaten ger ofta intryck av att vara väldigt impulsiva. Det är som om det är ögonblicket och tillfället som styr. 

Då psykopaten lätt tröttnar på vardagens enformiga sysslor och saknar känsla för ansvar kan den plötsligt lägga allt åt sidan för att genast ägna sig åt något som känns mera spännande. Ofta är det sådant som andra sedan får "städa upp".

Psykopaten vill alltid ha något av andra, oavsett om den har rätt till det eller inte, och den tar varje tillfälle i akt, snabbt och lika överrumplande som affekterna kan blomma upp.

Psykopaten lever helt i nuet utan någon tanke på framtiden, som om den går med skygglappar för ögonen utan att se konsekvenserna eller ägna alternativa handlingssätt någon tankemöda. Den griper tillfället i flykten, impulsivt och tanklöst. Som explosiva bulldozers bryter den sig fram i samhället helt utan hänsynstagande.

Andras möjligheter till påverkan eller fredande är mycket små, speciellt som de ofta också överraskas av psykopatens plötsliga nycker.
Det får oss att uppleva det som om psykopaten handlar helt utifrån plötsligt uppkomna impulser.

När en psykopat med missbruk vill ha sitt rus, då skall det ske omedelbart. Den tar det den vill ha, utan att fråga eller mot tomma löften om gentjänster, samt ofta utan att invänta svar.

Är allt så impulsivt?

 

Psykopaten som plötsligt inte står för vad han (eller hon) har lovat utan gör precis tvärt om, är det impulsivt? Nej, det är det naturligtvis inte. Han eller hon menade aldrig vad som lovades.

Vid en konfrontation med detta kan han (vanligtvis) plötsligt fara ut i hot och affekter, är det impulsivt?
Nej, det är bara taktik, ett överrumplande skrämskott, låt vara han är kapabel att sätta sina hot i verket.

Ett fysiskt slag som kommet som en blixt från en klar himmel, det är inte impulsivt, det är en beräknad handling. Det handlar om medvetenheten om att ett sådant slag träffar säkrare och hårdare just för att det kommer oväntat.

 

Psykopaten som plötsligt och utan synbar anledning överger arbete och familj och försvinner från orten utan att säga något om varför eller vart det bär hän, är det impulsivt?


Arbetet betydde ingenting och familjen kände psykopaten inte för mer än för vilka andra saker som helst. Familjen var bara en rekvisita som inte längre behövdes och kunde kastas bort när bättre möjligheter visade sig finnas någon annanstans. Är det impulsivt? Nej, inget betydde någonting efter att det hade spelat ut sin roll.

 

Psykopaten som hänför oss och visar sig tycka precis som vi, ha samma värderingar, samma intressen, smak och vanor visar plötsligt upp en helt annan sida. Vi har då förbrukats, eller kanske helt snärjts i psykopatens nät. Är det en impulsiv kovändning?
Nej, det är bara den sanna sidan som psykopaten visar fram den inte längre behöver döljas för att utnyttja oss!

 

Den snälle trevlige personen som plötsligt svänger om och avslöjar sig som en sadist, skoningslös bedragare, våldtäktsman eller mördare gav inte efter för impulser. Det var bara den nödvändiga förklädnaden som kastades av.

 

Slutsatsen

 

Det impulsiva som vi ser är inget annat än den ena halvan av den fulla sanningen.  

    

     

PCL-r Punkt 15.

Ansvarslös


Psykopater känner inga förpliktelser mot vare sig egna barn, föräldrar, syskon, vänner eller några andra.
I arbetslivet saknar de all ansvarskänsla och har inga behov att följa givna regler. 

De känner till reglerna, men stuntar i dem eftersom de är sig själv närmast. Därför gäller regler bara så länge reglerna gagnar dem sjäva.

Det egocentriska tänkandet innebär att de gärna nämner för andra att reglerna finns och måste följas om de gagnar dem själva, men när reglerna ställer krav på dem gäller de inte längre. 

Det psykopaten lovar är bara tomma ord just för att det är en uppoffring som de aldrig kan kosta på sig och de kan aldrig se en anledning att göra något som inte gagnar dem själva. 

Få kan låta så övertygande som psykopater när de lovar något. Löftena är dock alltid skrivna i vatten.

Om psykopaten trots allt håller sitt löfte är det endast fråga om att dupera och manipulera och snart kommer en önskan om något större som är mera lönsamt och begärligt. Psykopaten tar en sådan vinst för given, något den har rätt till, hur omoraliskt det än må vara.

Eventuella förpliktelser bortser psykopater från därför att förpliktelser innebär att ge något av sig själv till andra.

Det är skälet till att psykopater alltid är ansvarslösa. De ser bara sina egna behov, precis som väldigt små barn.
Allt som inte leder till det egna tillfredsställandet saknar betydelse.



                 

PCL-r Punkt 16.

Tar inte ansvar för sina handlingar


"Det är inte mitt fel!"

I alla dispyter med en psykopat förnekar denne att den har någon som helst skuld till den uppkomna  situationen. I konflikter med en psykopat skall denne alltid vinna. Ändå är det nästan alltid, för att inte säga alltid, psykopaten själv som är orsaken till oenigheten, dispyten och konflikten (se
BERÄTTELSER ).

Det finns inget svekfullare än en psykopat och inget oärligare (Se punkt 4. Patologiskt lögnaktig, punkt 5 Bedräglig/manipulativ, punkt 9. Parasiterande livsstil och punkt 15. Ansvarslös.).

Om psykopaten är skyldig pengar kan den skylla på allehanda orsaker till att han/hon inte kan betala, därpå hävda att det inte har handlat om lån för att senare säga att det inte är sant. Finns det skrivna papper kan han/hon påstå att det är förfalskat! När psykopaten "lånade" hade den aldrig någon avsikt att återbetala trots alla bedyranden om "ärlighet och pålitlighet".


I polisförhör eller i en domstol kan en psykopat förneka sina gärningar även om det finns bindande bevis. (Se även  SOM SCHACK längst ned på sidan.)


Psykopaten ser sig själv som oskyldig och lägger alltid skulden på någon annan. Alla är nämligen motståndare till psykopaten i dess egen värld och en motståndare kan ju inte ges rätt. Hur absurt det än blir är det enligt psykopaten alltid den själv som är ett "offer", eller tvingas att slåss för att inte bli det. Alla är motståndare som den slåss emot, till och med den de säger sig älska.


Det bakomliggande

I sin avsaknad av samvete och i sin självgodhet och förakt för andra, anser psykopaten att den som är dum nog att låna ut något får skylla sig själv. Följdaktligen känner den inget ansvar för den handlingen. "Det är inte mitt fel att folk är korkade och osmarta!" Några känslorav skuld och skam infinner sig aldrig.

Inom sig skrattar psykopaten och tycker att den har gjort rätt. Varje gång psykopaten segrar så har den gjort rätt enligt sin egen syn, för den måste alltid vinna annars kränks den och det kan psykopaten inte uthärda.


PCL-r Punkt 17.

Många kortvariga äktenskapslika förhållanden
Psykopater skaffar sig till synes oeftertänksamt nya partners och tröttnar lika fort på dem.

De har alltid en baktake om egnnytta men aldrig kärlek.

De använder sig av insmickarande vältalighet som får partnern att känna sig mera älskad än den någonsin har gjort.
Relationer av alla slag ingås endast för att berika sig materiellt eller tillfredställa andra egoistiska behov.

Sammantaget innebär detta ett promiskuöst sexuellt beteende, vilket brukar förklaras som ett  behov av spänning. I grund och botten handlar det i stället om en oförmåga att känslomässigt knyta an till andra personer.

När psykopaten väljer en partner är det utifrån andra urvalskriterier än kärlek, att få sexuella behov tillgodosedda och möjlighet att utnyttja partnern på ett eller flera sätt, parasiterande livsstil.

I sin egoenticitet går vardagspsykopaten ofta för långt i ondska, psykisk och/eller med fysisk misshandel, våldtäkt, etcetera.

Psykopaten kan be om förlåtelse, bedyra att det aldrig ska hända igen och påstå att den älskar partnern obegränsat, men därefter genast begå nya övergrepp. Detta ombytliga beteende bryter ned partnern och gör den kraftlös.

Resultatet av den känslolösa relationen till alla blir därför många kortvariga förhållanden och har i sig inte att göra med en promiskuös läggning.


PCL-r Punkt 18.

Ungdomsbrottslighet


 

Den unge psykopaten 

 

Psykopatidiagnosen ställs inte på barn och ungdomar beroende på att det kan, symptomen till trots, handla om sen mognad eller annat. Likväl kan man i efterhand konstatera att de som har fått en psykopatidiagnos som vuxna redan som barn har visat tydliga tecken på störningen (Se punkt 12. Tidiga beteendeproblem.), bland annat genom ett socialt oacceptabelt beteende.


Till dessa tidiga beteendeproblem, hör även kriminella handlingar.

 

Socialt oacceptabelt beteende i barnaåren fortsätter således upp i ungdomsåren (och genom resten av livet). Det är samma beteende men de kriminella handlingarna blir fler och grövre i tonåren de var innan. Det kan innefatta skadegörelse, stölder, misshandel, narkotikabrott, mordbrand, mordförsök och till och med mord. Kännetecknande är att det inte är fråga om enstaka förseelser eller inskränkt till en kategori brott. Det är ett tydligt kriminellt mönster som ofta spänner över hela brottsskalan.

 

Varför?


Många ungdomar begår brott. Man brukar tala om ungdomligt oförstånd, bus och pojkstreck som kan gå för långt. Hos den unge psykopaten finns det andra drivkrafter än de som ligger bakom "hyssen" som ungdomar så ofta hittar på. Här handlar det mera om en brådmognad inom den kriminella banan. De har ett större behov av spänning, de vågar mera och de går längre än vanliga "busfrön".

 

Det finns klara mål med brotten. De är planerade på ett helt annat sätt. De skaffar sig ofta en ledarposition i ungdomsgäng. Deras brott syftar till egen vinning.

 

Hela deras brottsbeteende visar på den unges behov av kontroll över andra, både över brottsoffren och över medkumpanerna. 

 

Allt de gör sker med mer skoningslöshet och de saknar ånger. De ger ett trotsigt intryck som vida överglänser det normala ungdomstrotset och vad som kan kallas revolt mot vuxenvärlden. Den unge psykopaten revolterar över huvud taget inte eftersom den inte har det behovet. Revoltörer känner sig förtryckta och mot förtrycket revolterar de, men psykopaten känner sig fri.

Psykpopaten står över vuxenvärldens inflytande, står över allt annat, inklusive varje norm, regel och lag. Psykopaten är redan grandioas i sin självbild och gängets självskrivne ledare, vilket är en position som inte kan ifrågasättas och i vilken psykopaten får stor tillfredsställelse och njutning. 


Frågan om varför, den kan också besvaras med att de redan är psykopater, störningen finns med från födseln och tecknen är tidiga och utvecklas till ett allt tydligare mönster.

PCL-r Punkt 19.

Överträdelse av villkorad frigivning/utskrivning


Bilden

 

Långt ifrån de flesta psykopater döms till fängelse. De som ändå får frihetsberövande straff kan, liksom alla andra fängelsedömda, bli villkorligt frigivna efter viss tid så som praxis ser ut i dag. Sådan frigivning återkallas om reglerna för den villkorliga frigivningen överträds, till exempel genom att utebli från bestämda möten med kriminalvårdsmyndigheten, bruk av alkohol och andra droger, överträdelse av besöksförbud och andra brott.

 

Överträdelse av villkorad frigivning/utskrivning

 

Den här punkten finns med i PCL-r därför att checklistan togs fram för att användas i Kanadas kriminalvård. I Kanada tillämpas nämligen avsevärt generösare regler för villkorlig frigivning och därmed fanns det ett uppenbart behov av att kunna göra en rimlig bedömning av risken för återfall i nya brott. Det behövdes därför metoder för kartläggning av de faktorer som kunde peka ut just de med särskilt stor återfallsrisk. En sådan högriskfaktor visade sig vara psykopati och därav följde ett behov av att på ett säkert sätt kunna ställa diagnos. Kravet var att   resultet skulle bli detsamma oavsett vem som utförde bedömningen.


Bedömning

 

Vid bedömning av psykopatigraden hos person som inte har blivit dömd, är denna punkt självklart inte tillämplig och man måste bortse helt från den. Det påverkar givetvis också hur många poäng en person kan få på den så kallade psykopatichecklistan, vilket man måste vara medveten om. Vid bedömningen av så kallade "vardagspsykopater" bör således denna punkt ignoreras om personen inte har dömts till frihetsberövande straff. En person kan således betraktas som psykopat utan att nå upp till 30 poäng.

 

Det är också viktigt att ha i minnet att psykopatistörningen inte måste vara mera uttalad hos en person som har begått mycket allvarliga brott, till exempel mord, våldtäkt eller rån än hos den som begått lindriga brott eller aldrig har blivit dömd. Störningen har alltså ingen absolut koppling till brott eller hur allvarliga brotten är, men i ett statistiskt material utkristalliseras ett mönster som inte gäller lika slaviskt på individnivå.

För att kringå problemet med den här punkten i bedömning av psykopatigraden hos icke frihetsberövade individer skulle man kunna utvidga punkten till att gälla åsidosättande av regler och normer i allmänhet, såsom att begå löftesbrott, inte hålla överenskommelser och ingångna avtal. Normer av all slag bryter nämligen psykopaten regelmässigt mot och det enda som i grunden skiljer detta från lagöverträdelse är att lagar är regler instiftade av samhället, men lagar är likväl endast regler. Det bör vara allmänt känt att psykopater aldrig står för vad de har sagt eller håller sig till vad som man har enats om. Var gång en regel eller norm står som hinder för en psykopat kommer den att övertädas. Se ”SOM SCHACK”, längst ned på sidan!

 

Varför pekar övertädelser på psykopati?

 

Dels handlar det om det som skrevs i föregående stycke, att psykopater regelmässigt bryter mot alla regler och normer. De följer sina impulser. De ska till varje pris tillfredsställa sina behov. De lever i nuet (Se punkt 20. Kriminell mångsidighet.) och de ägnar inte mycket eftertanke åt evetuella konsekvenser.



Benägenhet att begå brott under strafftid, under så kallad villkorad frigivning och efter avtjänat straff belyses tydligt på underavdelningen OM KÄNDA PSYKOPATER

PCL-r Punkt 20.

Kriminell mångsidighet




Är alla psykopater kriminella?

När löpsedlarna i helsvart berättar om mycket grova brott kan man vara ganska säker på att det är en psykopat som ligger bakom. På fängelserna utgör psykopater en betydande andel även om de flesta brottslingar faktiskt inte är psykopater.

Många psykopater begår brott, men klarar sig undan straff och det är bara ett litet fåtal som begår de värsta och de mest uppmärksammade brotten.

Att kategoriskt säga att alla psykopater är kriminella är som att be om kritik, men om man säger att alla psykopater är kriminella, eller potentiellt kriminella, då är det knappast andra än de godtrogna som invänder. När det gäller psykopater kan man säga att om kriteriet för att inte vara kriminell är att personen är ostraffad måste det fattas något i definitionen. Jag vill påstå att alla psykopater faktiskt begår brott, men få straffas och orsaken till det skall jag komma till längre fram.


Varför är de kriminella?

Psykopaters kriminalitet hänger intimt samman med deras personlighet och denna kriminella benägenhet har bidragit till att många föredrar andra termer än psykopati, till exempel antisocial personlighetsstörning och sociopati. Här är det dock inte rätt plats att diskutera varför sådana etiketter leder galet.

Kriminaliteten är den helt självklara livsstilen med de egenskaper som psykopater har.

Här kommer en lista:
  • De är opportunister
  • De är spänningssökande
  • De är helt orädda
  • De är helt igenom egoister
  • De kan inte göra avkall på egen tillfredsställelse
  • De måste alltid få som de vill
  • De kan aldrig acceptera att förlora
  • De ignorerar varje social norm som står i vägen
  • De är oförmögna till eftertanke
  • De tänker inte på konsekvenserna
  • De saknar spärrar
  • De lever helt i nuet
  • De saknar all form av medkänsla
  • De saknar samvete
  • De känner ingen ånger
  • De kan aldrig känna skam


Att leva i nuet

Psykopater lever helt i nuet. Och de är rationella på sitt helt egna sätt. På ett sätt skulle man kunna beskriva det som att de är kostnadseffektiva. Eller, med andra ord, de ägnar inte krafter på sådant som inte ger avkastning, i vart fall ingen omedelbar sådan. Det som alltså redan har hänt, det går det inte att ändra på. Och det som inte kan förändras är det bortakastad tid och energi att fundera på. Psykopaten glömmer det inte, men bryr sig inte heller om det och kan inte ångra det eller skämmas för det.
Det liksom kapslas in så att det inte berör psykopaten. Att förklara det på detta sätt gör det begripligare, men för att göra det sannare måste det istället förklaras med psykopatens flacka känsloliv.
 
På motsvarande sätt kan man förklara psykopatens inställning till morgondagen. Det som är i morgon, det är en annan dag och den tar man tag i när den kommer. Psykopaten hyser inga bekymmer och ingen oro för eventuella kommande tråkigheter till följd av det som görs just här och nu. Det finns ingen orsak att oroa sig för det som inte har hänt. Sådant är som inkapslat i något onåbart och därför inget att spilla energi på. Sett på det viset blir också detta begripligt, men sannare är att åter igen inse att det bottnar i det flacka känslolivet.
 
Resultatet blir att psykopaten inte tar lärdom av misstagen och inte heller tänker sig för när den vill uppnå behovstillfredsställelse. Den griper varje tillfälle i flykten och allt är inte tillåtet, en del förbjudet och vissa saker är olagliga, men sådant berör ingen psykopat.
 
Kriminell patologisk lögnare, men ostraffad.

Även en ostraffad psykopat har alltså med största sannolikhet begått kriminella handlingar, men då i så fall undkommit straff.

Förklaringen till den häpnadsväckande förmågan att klara sig undan rättvisan är att de bland annat har en stor förmåga och ingen skam att lägga skulden på andra*. Liksom att neka till skuld* och gärning där en normal person skulle finna det meningslöst att ens försöka. Och de satsar friskt på att ljuga sig fria vid varje misstanke som riktas emot dem och vid varje anklagelse. (Se punkt 4. Patologiskt lögnaktig.)

Ofta är dessa lögner, som framförs med ett obesvärat lugn, mycket övertygande, inte i huvudsak för att lögnerna är så skickligt komponerade utan mera på grund av psykologiska effekter hos den som hör dem.

Psykopater är notoriska lögnare som aldrig sätter något som helst värde på normer när det gäller dem själva och att tala sanning blir därför något närmast abstrakt för dem. Och i och med detta är de mer vana vid att ljuga i alla sammanhang (se punkt 4. Patologiskt lögnaktig) än den mest patologiska mytoman. Med en total avsaknad av samvete och en därmed följande total avsaknad av skuldkänslor och oförmåga att känna ånger för sina lögner (se punkt 6. Saknar ånger och skuldkänslor), eller oro för att de skall avslöjas, finns det inget som står i vägen för deras lögner. Då psykopaten också är helt kall och i avsaknad av varje tillstymmelse till empatisk förmåga (Se punkt 8. Kall/bristande empatisk förmåga.), då förstår vi lättare varför den inte avslöjar sig när den ljuger. Fysiologiska test visar att de kroppsliga sensationer som normalt följer på rädsla saknas hos psykopater.

Få föreställer sig att någon kan ljuga utan att avslöja detta med en endaste min, utan en endaste liten blinkning eller något annat ofrivilligt tecken, såsom darr på rösten, nervöst eller förläget irrande blick, svettningar och så vidare. Men för psykopaten är detta inget problem. Dels är ju psykopaten väldigt talför (Se punt 1. Talför/ytligt charmig.), dels är tron på den egna förträffligheten stark och självuppfattningen starkt positivt överdriven (Se punkt 2. Förhöjd självuppfattning/grandios.).
Psykopaten är också mycket medveten om vad som påverkar åhöraren och hur den reagerar, vilka svaga punkter den har och som kan utnyttjas. Framförallt använder det försåtligt smicker och kan också framkalla åhörarens starka medkänsla (Se punkt 5. Bedräglig/manipulativ.). I ett polisförhör ser psykopaten människan bakom uniformen och vet att denne är påverkbar och att den har vanliga mänskliga fel och brister. Att svara på frågor med svar som inte direkt har med frågan att göra kan trötta ut den tåligaste förhörsledare och är brottet inte alltför grov så finner denne det snart för gott att ge upp utredningen.

Allt detta sammantaget förklarar varför de har så lätt för att klara sig undan där många ickepsykopater i stället faller till föga, erkänner och döms. Allt detta sammantaget leder också till misstanken om att det sannolikt inte finns några "ickekriminella" psykopater (däremot finns det många ostraffade). Att bevisa ett sådant påstående är lika omöjligt som att motbevisa det.


Varför är de mångsidigt kriminella?

Det talas så ofta om "de icke kriminella psykopaterna", de man också kallar "vardagspsykopater". Kunskapen är låg när det gäller psykopati över huvud taget och då kan sådana föreställningar frodas. Men alla psykopater är obestridligen ohederliga och de är alltid i något avseende kriminella. Men av nyss nämnda skäl är det få som grips och döms. Huvudsakligen är det bara de psykopater som ägnar sig åt den grövre kriminaliteten som lagförs. I den andra änden på skalan finns de som huvudsakligen nöjer sig med att parasitera på andra. De ägnar sig åt all tänkbar form av lurendrejeri, lånar pengar och saker som de aldrig har för avsikt att återbetala trots yviga löften och bedyranden av sin hederlighet och att man kan lita på dem "i alla väder". Det är bedrägerier som inte faller under allmänt åtal. Då är det inte heller så konstigt att de inte blir lagförda, i synnerhet som de kan komma med de mest trovärdiga bortförklaringar som leder till att offret tycker synd om dem och har överseende med att de svek, för de "kunde ju inte rå för" att de inte kunde göra rätt för sig. 

De flesta kriminella är inte psykopater och dessa har någon form av moral, om än inte fullt i harmoni med den som gäller i samhället i övrigt, men psykopaten däremot är i total i avsaknad av varje form av moral. De flesta kriminella utan psykopatistörning specialiserar sig på vissa typer av brott. De blir "proffs" på sitt gebit, vilket gör att de känner en viss trygghet i att syssla med det som de har lärt sig att behärska. Det kan vara villainbrott, bankrån osv.

Psykopaten däremot rör sig i alla kretsar, som driven av en slags inre oro att hela tiden knyta an till nya personer och nya miljöer, förvisso bara helt ytligt och tillfälligt, och utnyttjar då sin vältalighet. "Snabb i truten", som man brukar säga och som möjliggörs av den ytlighet som kännetecknar deras konversationer (Se punkt 1. Talför/ytligt charmig.). Den ytligheten kan förklaras som så: att om man aldrig spiller tid på att fördjupa sig i någonting över huvud taget, då kan man ju samla på sig en stor mängd rekvisita av nonsens (kostnadseffektiva) att plocka fram med ett charmerande leende för vinna andras beundran och avväpna dem innan man slår till (Se punkt 5. Bedräglig/manipulativ.).

Psykopaten blir därmed en vinnare varhelst den dyker upp. Och av det skälet öppnas också många fler möjligheter att begå hela spektrat av brott för dessa anpassningsbara opportunister. Och med den totala känslokylan och andra nyss nämnda egenskaper såsom empatilöshet, samvetslöshet och så vidare, så finns det inga spärrar och inga hinder för kriminella handlingar och naturligtvis kan psykopaten inte känna den oro som en normal kriminell känner om han inte ägnar sig åt sin inövade "specialitet".

Psykopaten "flyter" alltså omkring och känner sig bokstavligt som fisken i vattnet alldeles oavsett vilka miljöer den söker upp och oavsett vilka brott han begår i dessa nya ovana miljöer. Och det som för andra kan kännas nervöst är för psykopaten endast ett spännande, stimulerande tidsfördriv (Se punkt 3. Behov av spänning/blir lätt uttråkad, punkt 9. Parasiterande livsstil och punkt 13. Saknar realistiska långsiktiga mål.), som framkallar en kick.

Opportunisten i psykopaten tillsammans med empatilöshet, morallöshet, samvetslöshet och den parasiterande livsstilen skapar alltså alla de förutsättningar som krävs för en kriminell mångsidighet och som också genererar den. Psykopaten är således alltid vaken på att roffa åt sig något i varenda situation och från varenda person som kommer inom räckhåll. Observera att det inte behöver handla om pengar, saker eller värden som kan omsättas på en marknad. Det kan lika väl vara att roffa åt sig andras känslor, stöd och sympati, vilket kan utnyttjas mot annan person). Psykopaten finner detta lika spännade varje gång. Det ger livet dess innehåll och krydda istället för att frambringa oro, rädsla och ångest för att åka fast. Psykopaten behöver med andra ord aldrig den känsla av trygghet som den vanlige tjuven eftersträvar när vid sina väl inövade inbrott, där varje nytt brott bör vara likt de tidigare.

Psykopaten skulle finna det enformigt och tråkigt att upprepa samma typ av inbrott varje gång. Över huvud taget är den typen av stölder ganska ointressanta för psykopaten eftersom ägare eller utomstående helst inte ska finnas i närheten av brottsplatsen. Psykopaten vill mycket hellre stå öga mot öga med sitt offer, antingen för att dupera och manipulera offret eller för att skrämma det från vettet, men framför allt för att mäta sina krafter mot offrets och för att vinna den kampen. Likväl är psykopaten ändå inte främmande för att begå ett vanligt inbrott, men det kan begås av så tiviala skäl som att han hoppas hitta lite mat och cigaretter, som han för tillfället råkar sakna och kanske i förbifarten rafsa åt sig lite kontanter och med chansen till en bonus i form av några juveler, för psykopaten har inga skrupler, lever i nuet och tänker vare sig på framtid eller konsekvenser.

Alla dessa egenskaper sammanlagda gör att psykopaten aldrig specialiserar sig särskilt mycket även om den kan ha vissa favoritnummer i sin repertoar. Vanligtvis handlar det då om olika bedrägerier, som nu med internet givit dem en helt ny arena att spela på. Och givetvis ägnar de sig åt så kallat sol-och-vår, antingen rent tillfälligt eller som favoritsyssla. Det sistnämnda är ett faktiskt ett brott som knappast begås av andra än just psykopater. Det är alltså sådana brott som sällan leder till åtal, till skillnad från de brott en liten minoritet paykopater föredrar, rån, utpressning, systematisk misshandel, sexuella övergrepp och i mycket sällsynta fall mord.

För att göra det åskådligt kan man tänka sig följande exempel på mångsidigheten:
Om psykopaten är en specialiserad bedragare (ganska typiskt psykopatbrott) och plötsligt behöver åka till en annan stad, då stjäl han sannolikt rent impulsivt en bil. Om polisen försöker stoppa honom gör han sig skyldig till fortkörning och vårdslöshet i trafik och han är inte främmande för att preja polisbilen av vägen även om de troligen skulle skadas eller avlida och han är inte ens intresserad av att ta vederbörlig hänsyn till medtraffikanters väl och ve i sin iver att komma ifrån poliserna. När poliserna har skakats av tar han in på ett hotell i falskt namn och i egenskap av "förmögen direktör" eller liknande äter han gott och dricker gott, samt uppger att han ska bo på hotellet hela veckan. Men när den tiden ännu inte har runnit ut är han redan långt borta och notan obetald.

Det är den totala hänsynslösa egoismen som styr, liksom det som tillfället bjuder. Fet är detta som leder till att många olika sortes brott begås i ett enda svep och med sådan kvickhet att man lätt ser det som en okontrollerbar impulsivitet. I själva verket handlar det om en total fokusering på stundens möjligheter och en improvisationsförmåga driven till "konst".

*  Länkarna är bara som en illustration till hur det kan gå till, utan att för den skull utpeka personerna som psykopater! 

Litet eftersnack

Följande hittades på ett diskussionsforum och säger så mycket i all sin korthet:

"Är han psykopat?
En bekant till mej som under alla år och under alla förhållanden misshandlat sina kvinnor. En kväll sitter vi och tittar på tv, ett program om kvinnomisshandel. Då blir han rosenrasande och säger: Hur fan kan man slå tjejer?! Jävla idioter!... Jag bara tittade på honom...fann inga ord! Hur är man funtad då?"/Pudde

"Hej Pudde!

Tänk om det var så enkelt att man kunde ställa en diagnos på så lite! 
Det är inte vad de gör eller säger som avslöjar om de är psykopater utan vilka karaktärsdrag som de har."

Man får alltså inte vara snar till att tänka på psykopati så snart någon faller lite utanför ramen.

Störningen som beskrivits i ovanstående punkter finns från allra första början. Många påstår att den beror på uppväxtmiljö, men den teorin står på en synnerligen gammalmodig, omodern och ovetenskaplig grund som bottnar i föreställningen att barnet föds som ett oskrivet blad som sedan fylls i av föräldrarna och den övriga omgivningen.

I dag är det nästan ingen som hävdar den uppfattningen, men likväl är det den tanken som genomsyrar tesen om psykopati som en olycksalig uppväxtmiljö och en förvärvad störning.

Tyvärr leder detta till att föräldrar till psykopater skuldbelägger sig själva och de undrar vad de gjorde för fel.

Det leder också till föreställningen att psykopater kan resocialiseras, trots att de i själva verket aldrig har varit socialiserade.

Det föder vanförställningen att det går att rehabilitera dem, fast att de aldrig har varit habila.

Det är sådana föreställningar som kan få annars duktiga terapeuter att tro att psykopaterna kan hjälpas av terapi.

                        
      

Det finns otaliga exempel på välfungerade familjer med flera barn som har utvecklats helt normalt, medan en i syskonskaran utmärker sig som problembarn och sedemera som varande en renodlad psykopat, vilket borde vara tydliga exempel för att avskriva miljö som förklaring på störningen. Likväl lever denna förklaringsmodell vidare, med konsekvensen att det satsas pengar på meningslösa projekt.

För en allmän förståelse av psykopati behöver man inte fördjupa sig alltför mycket i sådant som "risktagande psykopater",  "explosiva psykopater", "sadistiska psykopter" osv.

Mekanismen bakom psykopati är densamma, men olika böjelser, förmågor, social bakgrund osv gör att de beter sig olika och begår olika slags brott.

Internlänkar

Innehållsförteckning


Psykopati

Rubriker och underrubriker
för
överskådlig navigering


Annex
huvudsida
Datorrelaterade tips




Diskutera gärna  här

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Ella | Svar 02.06.2016 19.23

Tack! Ni har nyss beskrivit en psykopat jag tvingas leva med hela livet. Genom barnen då han använder de som vapen. De som tar beslut tror inte på mig. Ella

Jemrik | Svar 29.03.2016 08.08

160 tecken? Får nöja mi m att säga: Författaren förminskar vikten av psykopatens sjkännedom, intelligens, anpass förmå. & påverkan soc. struktur har.

mag | Svar 24.03.2016 23.08

Om ni tror att en Psykopat funkar såhär, måste Han/Hon vara världens smartaste människa, haha... Jävla amatörer!!! Det ni beskriver är en vanlig företagare!!!

jag 04.06.2016 05.02

Psykopater är ofta smarta och visst kan de vara företagare.

Johan | Svar 14.03.2016 19.30

Varför slipper psykopaten straff eller lidande? Kan de ens dö, eller smiter de undan det också?

Anna | Svar 04.12.2015 23.48

varför vill psykopaten ha tillbaka personer de redan har missbrukat o förstört?

Johan 14.03.2016 19.28

Därför att de njuter av att fortsätta utnyttja, på ett eller annat sätt, den de ser som foglig under dem själva. Om personen inte är foglig tappar de intresse.

harry karlsson | Svar 03.12.2015 09.39

Psykopater vet alltid att de är psykopater. Kanske det kan finnas några undantag.

Kristian | Svar 29.11.2015 03.56

Jag får en 2a på de flesta punkter. Trots det känns det som om jag kontrollerar mig bättre än de flesta "typiska" psykopater, kan det stämma? Och vad innebär de

Kristian 02.12.2015 00.14

Okej.
Rent intressemässigt, hur ofta tror du folk fattar själva att de är psykopater? Om jag nu själv fattat rätt så att säga.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

I går | 05:50

Har en dotter med en psykopat och hoppas att alla bevisen jag har samlat skall få andra av samma kön att inse att en kvinna aldrig alltid har rätt.

...
I går | 05:48

Ingen i samhället bryr sig o barnen har jag bevis för idag så tyvärr är det ju bara att stå ut. En dag tror jag att allt blir annorlunda så sluta inte att kämpa

...
I går | 05:47

Jag kom ur mitt mönster genom att backa till den jag var innan vi träffades och började mental om på nytt, som att det aldrig har hänt.

...
I går | 05:45

Min erfarenhet är att samla fakta och sen vända ryggen utan att ens vända dig om för att se vad som händer efter att du gett all fakta till Tingsrätten

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS