Det här lades ut i en blogg, en minneslund för en nyligen avliden hustru.
Det är en blogg som vi funnit vara alldeles utmärt som exemepel på äkta och sann empati, men också stor kärlek, sorg och saknad. Därför finns den med på sidan EMPATI - ASPEKTER med underruriken sorg. Dessutom tar den upp personlighetsstörda människor, vilket väcker vårt intresse lite extra!
"
Här kommer sanningen till dig:
Man kan utnyttja folk till en viss gräns. Går man över den gränsen då har man också utmönstrat sig själv.
Tänk nu på ditt eget beteende!
I stort sett varenda gång som vi träffas så ska du ”låna” pengar. Du menar aldrig och gör aldrig ett allvarligt försök att återbetala. Med andra ord: du parasiterar!
Tänk nu, en gång för alla!
Vad gör alla organismer på det här klotet i universum, tredje stenen från solen, när de utsätts för parasiterande organismer!
Vad gör de? Jo, de försöker undvika parasiterna med diverse mer eller mindre utstuderade mekanismer. Eller hur?
Jag använder ingen utstuderad mekanism. Jag nöjer mig med att helt enkelt utesluta dig från min umgängeskrets och jag har därför raderat ditt telefonnummer.
Du är således inte längre min vän! Du är inte ens längre min personliga parasit!
Du må gärna svälta ihjäl om du inte klarar dig utan min närande kropp, eller snarare min närande plånbok!
Mig rör den saken inte i ryggen! Glöm inte det!
Jag har aldrig varit en vän till dig i dina egna ögon! Det enda jag har varit för dig är att jag har varit en kropp att suga blodet ur. Eller snarare en plånbok att tjata på att öppna sig för dig!
Du har missbrukat min vänskap! Du har missbrukat den allt för länge. Du har parasiterat på mig för allra sista gången!
När man har ett sådant beteende som du har, då kan det mest liknas vid det lilla barnet i en ålder upp till ca tre år. Så små barn har hela tiden behov av att alltid få allting och de har ingen förmåga att ge något tillbaka. Vi accepterar det av så små barn. Det hör den åldern till. Men vi kan inte acceptera det av vuxna människor!
Jag vet att det inte är lätt att i din ålder få ett jobb. OK, sådan är verkligheten! Men oavsett detta så kan man ändå ta lite ansvar för sig själv, men det kan inte du!
Du är en telning i en vuxen kropp, omogen som ett litet barn, parasiterande som en fästing. Du suger dig fast med dina KRAV på att få en i dina ögon helt självklar hjälp, men du tar inget ansvar för dig själv och din situation. Du tar parasiterandet som en självklar rätt och du ser det som samma överlevnadsmekanism som binnikemasken när den lever hela sitt liv i värdorganismens tarm bland skit och avföring.
Är detta en självklar rättighet som du har? Har jag kanske samma självklara rätt i så fall, eller gäller den bara dig? Har jag rätt att leva på din plånbok?
Hit med pengarna som du råkade vinna! Hit med platt-TVn! Hur ser du på ett sådant offer?
Du köpte TV, men du tänkte aldrig på att du hade lånat pengar som skulle återbetalas, för så är ju gängse moral!
Men sådant omfattar ju inte dig. Sådant omfattas inte av parasiter!
OK, det är ditt val, men du får inte längre leva i min tarm, trots att jag gärna ser att du lever i skit och avföring! Nu är det sagt!
Du säljer dina FAKTUM och förtjänsten super du upp. OK, jag super också, så jag klandrar dig inte för supandet. Men du får väl för fan spara lite pengar till nästa dag så att du kan återinvestera i och köpa nya tidningar!
Det är ingen uppoffring i det, men det kan du inte fatta därför att du har ett omedelbart behov av tillfredsställelse utan den ringaste tanke på morgondagen! Alltså, du är precis som ett barn på tre år!
Du kan inte planera en dag framåt!
Och: då ska andra rycka in och hjälpa utan att få något tillbaka! Gud hjälpe dig din arma människa, för nu finns väl snart ingen annan kvar som ställer upp! Så går det när man bränner sina skepp!
Nu är det slut på parasiterandet på mig! Värddjuret har låtit avmaska sig! Parasiten må svälta ihjäl. Värddjuret bryr sig inte! Värddjuret tar inget mer ansvar för parasiten! Parasiten må gå vilket kvalfullt öde som helst till mötes. Det rör inte värddjuret i ryggen! Värddjuret har ingen nytta av att föda parasiten! Värddjuret klara sig bättre utan parasiten!
Alla värddjur klarar sig bättre utan parasiter! Tänk efter! Inte ens din mor vill att du parasiterar mera på henne!
Tänk själv! Vad är du egentligen för en människa när inte ens din mor ställer upp mera?
Nu får du ta konsekvenserna! Som man bäddar får man ligga! Med tomma löften och med lögner kan man komma långt, men bara för ett tag. Sen slår verkligheten tillbaka! Och där står parasiten utan hus och utan hem. Där står du nu, utan mat för dagen och utan att någon som bryr sig hur det går för en sådan parasit som du! Men så har du ju socialen, som tur är!
Dit har du drivit din egen existens! Det är du som skuffat dig ner i skiten, ingen annan och absolut inte jag! Vad tänker du göra åt din egen situation? Du behöver inte svara för jag bryr mig inte ett skit!
Vill du dra dig fram och kalasa på skit som en binnikemask så kan jag posta min avföring till dig, men jag sätter inte på något porto. Så mycket får du allt bjuda till själv, att du löser ut försändelsen.
Någonting må även en parasit göra för att få något i sin kräva, om så det endast är fekalier!
Du har just tagit del av några sanna ord från hjärtat!"
Psykopati.se har fått tillåtelse att publicera detta av bloggens ägare, som hävdar att personen rimligen är narcissist, men absolut inte psykopat.
Vi har ingen anledning att ifrågasätta diagnosen.