Om diagnoser

Sidöversikt

Om avsnittet
Är diagnos verkligen viktig?
Definition/gränser
Diagnosfunderingar
Psykopati - narcissism - mytomani
Sociopat eller psykopat
Psykopati och narcissism
Experten vs offret om diagnos
Att känna sin egen diagnos
 

Om avsnittet

På Internet förs som bekant diskussioner om det mesta. Här presenteras de mer intressanta. Psykopati.se har varit noga med urvalet med tanke på att diskussionerna inte förs mellan utbildade psykologer eller annan expertis.

Värdet med att ta med dessa diskussioner är inte det vetenskapliga utan det folkligt kloka och ska inte uppfattas som annat än intressanta diskussioner mellan personer med viss kunskap och erfarenhet av psykopati.

Är diagnos verkligen viktig?

För den vanlige människans del är den exakta diagnosen inte det viktigaste ifall man har stött på en person som eventuellt kan vara en psykopat. Det viktigaste är att veta vad man ska göra i så fall.

Det tar den den här skribenten fasta på i en diskussion om psykopaten i en nära relation.

"Det där med en exakt diagnos är inte så viktigt, som du vet. Det räcker att du förstår att det handlar om en personlighetsstörning av något slag. Att det inte funkar vet du ju redan. Annars hade du ju aldrig behövt fundera över vad det kan vara för en diagnos.

Kan man känna sig säker på att det är en personlighetsstörning, då vet man ju att det är ohjälpligt och alltså inget att försöka rätta till. Eller att man ska försöka ändra på sig själv."

Psykopai.se vänder sig i första hand till just denna kategori, det vanliga offret som lever i en relation med en person som kanske är en psykopat.

Definition/gränser

En person skriver:
Jag skulle vilja starta ett litet samtal om psykopatins gränser. För ändamålet har jag stipulerat begreppet psykopatispektrumstörning (i analogi med autismspektrumstörning). Många gånger, när man hör diskussioner om psykopati så framställs det som att antingen är någon psykopat eller så är denne inte psykopat, som om det inte skulle finnas möjligheten till att ha drag av psykopat.

Till saken hör att jag har en bekant som i allt väsentligt tycks ha rätt så många psykopatiska drag, men inte tillräckligt accentuerade för att det skall gå upp för omgivningen hur det faktiskt ligger till. Jag har t ex märkt att hon har ett mycket löst förhållande till 'sanning' - sedan jag började studera henne systematiskt tycks det mig som hon inte riktigt vet vad sanning är - i hennes värld verkar det snarast vara något som man måste utge sig tycka är viktigt för att få omgivningen dit hon vill.

Detta är ett exempel på ett psykopatiskt drag hos henne, hon har även andra, men poängen är att hon inte är tillräckligt psykopatisk för att få 'diagnosen' - det blir helt enkelt fel att kalla henne psykopat.

Jag tror vi behöver klarare begrepp för att beskriva psykopati. Nedan kommer mitt förslag på hur man skulle kunna förstå fenomenet:

Psykopati är i grunden en empatistörning. Här är det viktigt att skilja mellan intuition och empati. Intuition är förmågan att 'se' andras patier och antipatier (om någon är glad, ledsen, arg, vänligt inställd, etc), empati är att känna MED någon annans patier och antipatier (dvs känslor). Här vill jag göra en poäng av att vi till vardags tar för givet att om man upplever någon annans plågor så kommer man automatiskt att känna medlidande. Men det är just det som inte psykopaten gör, trots sin goda intuitiva förmåga. Psykopatsektrumstörmning skulle kunna sägas råda då en person har en väl utvecklad intuitiv förmåga, men en betydligt sämre förmåga till empati.

På så sätt kan man prata om olika grader av psykopati: hur stor är obalansen mellan intuition och empati.

Alla empatistörningar är inte av psykopatiskt slag. Hos extrema autismspektrumstörningar är också den empatiska förmågan i stort sett lika med noll, men där återfinns också en total avsaknad av intuition.

Så beträffande min bekant: det är helt uppenbart att hon har en mycket god intuitiv förmåga , men har en mycket begränsad förmåga till empati, som kanske tydligast visar sig i en oförmåga att skämmas, eller att känna en uppriktig ånger, annat än om hon kan använda det som medel för att man skall 'förlåta' henne.

Tilläggas kan att hon har en ganska underutvecklad analytisk förmåga, att tänka kort sagt.
Finns det någon som vet något om psykopaters matematiska begåvning? Min gissning är att de i allmänhet måste vara ganska dåliga på matematik, åtminstone i relation till deras förmåga att manipulera.

Så detta är mitt lilla bidrag i jakten på vardagspsykopaten. Och härmed föreslår jag man skulle kunna försöka gå vidare med begreppet 'överintuitiv' som ett förslag på en mer exakt beskrivning av psykopati. Autister skulle då ses som underintuitiva.

Vad gäller frågan om matematiska kunskaper kan ju klart sägas att det inte finns belagt att dessa skulle avvika från övriga populationens.

Däremot förekommer det att folk i sin begränsade kunskap om störningar och sjukdomar tolkar aspergers syndrom som psykopati.
I den förra diagnosen förekommer bristande emptisk förmåga samtidigt som att de kan ha specialintressen som de odlar intill absurdum och kan således i vissa fall vara mycket goda matematiker, lika väl som att de kan bli goda jurister, dock inte såsom praktiserande sådana, men därememot mycket väl pålästa. En sådan utbildning passar dessa människor synnerligen bra, vilket kanske kan förklara en del av det som sker i våra domstolar.


Svaret som ges på ovanstående fundering är detta:

ADS, Autism Spektrum Disorder, är samlingsnamnet på neuropsykiatriska störningar av vilka det finns flera, till exempel Kanners syndrom (infantil autism), Aspergers syndrom (AS), Hellers syndrom (Desintegrativ störning) och Atypisk autism.
Autism är alltså inte bara en enda sorts störning.

Psykopati, däremot är det. Men psykopater kan sedan indelas på olika sätt om man så vill. Görel Kristina Näslund nämner dessa typer (Källa: 'Lär känna psykopaten', kap 7):
DEN PRICIPLÖSE PSYKOPATEN
DEN FALSKE PSYKOPATEN
DEN RISKTAGANDE PSYKOPATEN
DEN GIRIGE PSYKOPATEN
DEN RYGGRADSLÖSE PSYKOPATEN
DEN EXPLOSIVE PSYKOPATEN
DEN ARGE PSYKOPATEN
DEN GRYMME PSYKOPATEN
DEN TYRANNISKE PSYKOPATEN
DEN ELAKE PSYKOPATEN
DEN LURPASSANDE PSYKOPATEN

Allt detta är tramsigt pladder för allt detta kan tillskrivas varenda psykopat!

En bättre indelning är snarare utefter vilka intressen de har huvudsakligen har,
STÖLD
RÅN
SOL-OCH-VÅR
BEDRÄGERI
VÅLDTÄKT och andra SEXBROTT
MORD
FÖRETAGARE
CHEF
FALSK YRKESUTÖVNING
med mera.

Att kalla detta för ett cluster eller ett spektrum anser jag trots det vara ganska ointressant. Här kan man ju blanda och ge som man tycker. Tjuven kan samtidigt syssla med bedrägerier, våldtäkter och falsk yrkesutövning, lika väl som att den kan komma till att begå ett mord, utsätta någon för hatbrott etc. Utan samvete och utan empati kan vad som helst åstadkommas!
Och psykopater brukar vara mångsysslare i brott.

Däremot är psykopati inget som är ett antingen eller.
Bedömningen sker ju bland annat efter Robert D. Hares PCL-r, skalan som innehåller 40 punkter och där man kan få max 2 poäng per punkt. Över 30 poäng klassificeras man som psykopat.

Analogt blir det som att försöka ge svaret på när det är ljust utefter en skala från mörkt till bländande. Det är väl en smaksak när man tycker att det är ljust. Är det när man kan läsa rubrikerna, eller när man kan läsa det finstilta, eller är det när man behöver solglasögon?

Men när det gäller psykopati och denna skala måste en gräns sättas någon stans och det har blivit vid 30 poäng.

En skala är dock ingen verklighet, bara en beskrivning av densamma, eller kanske bara något att ha i åtanke vid ställande av diagnosen. Och i grund och botten skall man inte slaviskt inrikta sig på den magiska siffran 30. Tyvärr är det inte många som förstår detta. Alltså måste jag utveckla det lite:
Att vara talför och eller ytligt charmig måste självklart väga lättare än att vara kall och att sakna empati, och/eller att sakna ånger och skuldkänslor, och/eller att vara fullkomligt samvetslös.

Vill man förenkla hela beskrivningen av psykopati men ändå få med själva essensen i störningen räcker det att titta på följande egenskaper:
DEN TOTALA EGOCENTRICITETEN
DEN FULLSTÄNDIGA AVSAKNADEN AV SAMVETE
DEN OBEFINTLIGA EMPATISKA FÖRMÅGAN

Då förklaras enkelt en hel del av störningens konsekvenser:
tidiga beteendeproblem
brottsbenägenhet
ansvarslöshet
falskhet,
otrohet
impulsivitet
lögnaktighet
parasiterande livsstil
vagabondism
Och så vidare.

Att tala om psykopatiska drag är ett bra sätt att uttrycka sig på om man inte alldeles bestämt kan vara säker på diagnosen. När tvivel saknas helt och det är uppenbart att personen mer än väl motsvarar alla kriterier för psykopati är det däremot fel att tala om starka psykopatiska drag.
Då skall man säga som det är: detta är en psykopat!

Psykopater har, precis som du säger, en intuition för hur andra mår. Förmodligen är den bättre än hos människorna (jag ser inte psykopater som människor – därtill saknar de alltför många mänskliga drag!). Däremot påverkar denna intuition dem inte i form av medkänsla, för det är dem helt omöjligt att förnimma sådant, men intuitionen använder de däremot i att utnyttja, dupera, manipulera, kränka och såra. De ser ”knapparna” att trycka på! Psykopater är genuint destruktiva mot alla i hela deras omgivning.

Det är också sant att alla empatistörningar inte är av psykopatiskt drag. Det finns allehanda andra orsaker och därför måste helheten vägas in! I denna helhet ligger bland annat det som din bekant visar upp, nämligen den fria hållningen till sanningen.

Mytomaner ljuger förvisso helt vilt, men någonstans finns ändå ett sunt förhållande till sanning när de känner för det. Och deras lögner har mera karaktären av skrönoberättande.
Psykopaten däremot är totalbefriad från sanningen på ett alldeles extremt sätt. Det finns ingenting som psykopaten säger som helt ut är sant oavsett vad det handlar om. Till och med där psykopaten redogör för en faktisk händelse, och vill förmedla vad som verkligen hände, insmyger det sig lögner i detaljerna. Psykopaten kan aldrig säga en endaste mening som helt och fullt ut är sann. Det kan däremot mytomanen.

Till sist vill jag påpeka att precis som alla människor har olika grad av begåvning (och man kan vara begåvad inom vissa områden och obegåvad inom andra, för att vara tydlig) har även psykopater det. Det finns begåvade psykopater likväl som obegåvade. De kan också vara begåvade på vissa områden och obegåvade på andra områden.
De smartaste psykopaterna har minst behov av att använda våld för att uppnå sina syften och omvänt, de mest korkade är också mest våldsbenägna.

Och som alltid finns det undantag. Det finns smarta psykopater som är mycket våldsbenägna, men det är de som njuter av våldet, de sadistiska våldsbenägna psykopaterna
.

Om antisocial personlighetsstörning (APS) vs psykopati skriver Gogilol mycket begåvat och insiktsfullt:

"Eftersom många sätter likhetstecken mellan APS och psykopati vill jag utreda skillnaden i detalj:

Om någon hela tiden bryter mot sociala normer av alla slag, allt från vedertagen etikett och till regelrätta lagövertädelser utan att det synes bekomma dem det minsta, då kan man på goda grunder säga att de har ett antisocialt beteende. Men man har ju ingen förklaring per automatik varför personen gör så. Diagnosen blir med andra ord kara ett konstaterande av en notorisk social missanpassning. Den säger ingenting om personen, bara dess handlingar.

Psykopati är däremot en diagnos av personlighetskonfigurationen i sig. Det är som att man dissikerar personligheten för att beskriva dess anatomi. Där har eventuella sociala missanpassningsbeteenden ingen betydelse i sig!
Observera: "ingen betydelse i sig"!

Man väger förvisso in sådant, men egentligen bara som exempel på hur det yttrar sig. Man ser på kriminell mångsidighet, promiskuöst beteende, parasiterande livsstil och så vidare, men det är till syvende og sist personligheten som man diagnosticerar. Alltså kan diagnosen ställas på en person som inte är känd för att ha begått ett enda lagbrott.

När jag talar om psykopater, då är det just psykopater som jag har i åtanke.

Om jag skulle tala om APS, då är det alla antisociala människor, oavsett om de är psykopater eller har något annat som hindrar dem från att uppträda på ett socialt acceptabelt sätt. För att ta ett exempel, en notorisk missbrukare kanske ljuger om sitt missbruk och allt som kretsar kring det. Han lurar och manipulerar, stjäl från alla han kan stjäla från bara för att få medel till sitt missbruk. Han lovar runt och håller tunt. Han kanske bryter sig in hos andra för att få en tillfällig kvart och drar därifrån med alla värdesaker han hittar. Han kommer ofta i bråk, begår mssihandel titt som tätt och det kan sluta med mord om det vill sig illa.
Han beter sig asocialt på många sätt, kanske på alla sätt, men det är ingen psykopat! Många skulle kalla honom antisocialt personlighetsstörd, han svara upp mot hela diagnosen APS.
Jag nöjer mig med att säga att han är beroende av droger.

Och man kan ju leka med tanken att man lyckades återuppliva en aztekerpräst och lät honom få chansen att leva lite undanskymt.
Efter en tid hittas en massa mördade människor. Och inte nog med det, de är mördade på ett och samma rituella sätt!
Prästen hade offrat dem på sin lilla kulle i närheten, vilken han hade utformat till sin egen lilla teocalli.

Vi skulle kalla honom massmördare. Vi skulle också finna att han inte hade förmåga att iakttaga vedertagna sociala ettiketter och normer. Vi skulle klassa honom som APS om vi inte visste bättre. I själva verket utövade han bara sin religion. Vid en närmare undersökning skulle vi däremot aldrig kunna ställa diagnosen psykopati. Hans personlighet skulle istället visa sig vara helt normal, med värme och empati för andra människor, han skulle sannolikt inte vara särskilt benägen att ljuga, inte manipuler eller dupera, inte stjäla, inte bryta mot lagen, inte vilja skada andra eller över huvud taget att bruka våld. Han skulle aldrig komma på tanken att mörda en männsika men han skulle hålla fast vid behovet att blidka gudarna med regelbundna människooffer!

Alltså, som jag sa:
Manipulation är ett av de sätt som utgör förutsättningen för psykopaters livsstil och är ett av deras adelsmärke. En psykopat klarar sig inte utan att manipulera.

Ingen manipulation, ingen psykopat, så enkelt är det!

Det är inte jag som drar dem över en kam, de drar sig själva gott nog!"

Diagnosfunderingar

Här är en berättelse, som leder till diskussioner om vad det kan vara för diagnos (all text förkortad och språkligt något redigerad).

Jag har haft ett distansförhållande med en kille ...  jag undrar om han kan vara både psykopat och borderline?
Han är ca 20 och jag har hört att man inte kan sätta diagnos psykopat förrän i den ålder. Kan han "räddas"?

Nu sist sparkade han ut mig för att han träffade en annan tjej som var väldigt intresserad av honom. Detta sa han ingenting om, bara att jag skulle flytta och det var slut. Han var väldigt kallsinnig och nästan njöt av att jag mådde sämre och sämre och inget visste ... kunde inte flytta direkt pga ...

När vi träffades var han så känslosam, blev kär i mig direkt och grät när jag åkte ifrån honom. Skrev långa sms och ringde varje dag. Var väldigt orolig att jag skulle svika honom och aldrig komma tillbaks. Ibland kunde han ringa och gråta över sitt liv, barnhem, kringflackande liv etc.
 
Jag drogs till hans energi, charm, drivkraft, klarade sig på egen hand och skötte sina jobb relativt bra.

Sen ville han låna pengar.

Tredje gången ... jag bodde hos honom kom problemen, som om han fick panik, förstorade upp, kunde inte lita på mig, verkade som han var rädd för mig o ville få bort mig till varje pris.
Hemkommen kom de söta sms:n igen och jag var kär och gav honom en chans till.

Sista resan, då vi egentligen inte var ett par ... gjorde jag misstaget att bo hos honom igen.

Han var gullig, vi skulle fira nyår, han presenterade mig för de flesta i hans omgivning ... han hade flyttat till annan stad, nytt jobb.
Han har egentligen aldrig haft en nära vän den tid jag känt honom, i så fall har de blivit ovänner eller på något annat sätt försvunnit ... många ytliga bekanta, snackig och charmig som han är. 

...  han har lite pengar, köper dyra märkeskläder, parfym, han ser bra ut, lång, blond i ett medelhavsland. Kvinnor har han inte svårt för.

Men bakom ytan finns något annat ... då han dricker för mycket ... yra om nån som är efter honom som han är skyldig pengar ... livrädd och aggresiv på samma gång. 

 ... då han träffar denna kvinna, som från början visar stort intresse ... inför mig ber hon om hans nummer så de kan ses. Jag blir svartsjuk och han blir vansinnig på mig. Nu börjar "den andra sidan" åter visa sig. Jag är inte värd någonting, han vill att jag ska flytta etc. Efter några dagars helvete, där han i stort sett försvinner till henne ... han gör klart att det är slut, men vägrar prata om vad som hänt. Jag hör henne ringa och kontrollera om jag bor kvar, han "rapporterar" till henne och visar sig väldigt undergiven som jag aldrig sett honom förr.

När jag konfronterar honom med henne blir han först vansinnig och hotar med kniv, hon tar över situationen, säger att hon vet att han har problem ...

Så, jag undrar är detta en psykopat ... otroligt känslokall, nästan njuter av att man lider, kan pressa och hota, samtidigt så labil och vill ha nån som "tar hand om honom".
Kan man ha två lika starka drag?

Här är ett svar på detta:

Det är vanskligt att ställa diagnos på magert material, men en sak kan sägas: 
... alltid att vålla dig bekymmer och därför bör du inte ha kontakt med honom oavsett vilken diagnos ... Det är inte diagnosen som är det viktigaste utan beteendet.
Kan man leva med en sådan person? Vill man ha det på det viset? Det är frågor man ska ställa sig. Det är det viktigaste.
... Kan det vara värt det?

Men till frågan: 
... tecken på psykopati i det du berättar, men att ... använda ... psykopatidiagnosen på alla som är lite kalla och empatilösa, smådjävliga eller våldsamma, otrogna och liknande leder bara till att man urvattnar en ... distinkt och exakt diagnos.

Borderlinediagnos ... vansklig att ställa ... prognosen är också urusel.

Du har säkert många fina kvaliteter som människa. Sök då en like istället för att kämpa med en person som bara ger dig obehag i längden. Det äter på din energi och på ditt självförtroende, trygghet och mycket mera och det oavsett vilken diagnos som är den rätta.


På detta svarar den unga kvinnan:

Tror inte att han är psykopat faktiskt men helt klart använder han sig av psykopatiska handlingar särskilt under press. Det sägs ju att man föds som psykopat, men om beteendet "bara" dyker upp ibland, då är man väl ingen riktigt psykopat, men vad?

Har hört att det kan handla om fysiska skador, inflammation i hjärnan?

På det följer tvåpersoners svar.
1:

Han skulle eventuellt kunna ha narcissistisk personlighetsstörning ... det finns samtidigt massor av likheter med psykopati. 

... spelar en roll för att få det dom vill av sin omgivning.

För en del kan ta ett helt liv innan man upptäcker att någon i ens omgivning är psykopat ... kanske man aldrig gör det!


2:

... hoppas att du inte funderar på att ha en relation till honom ... bry dig inte om utseende och charm, tänk på ... den lättväckta vreden och kniven, hur det kan komma att sluta om det vill sig illa.
Det där med just hans diagnos ... vanskligt ... på nätet. Det behövs ett gediget underlag för sådant.

... för klarhets skull ... om man ställer diagnos utifrån handlingarna, då far man efter eventuellt stöd för socioapati eller antisocial personlighetsstörning. Dessa diagnoser har tagits fram därför att vissa anser att det är lättare att bedöma en persons handlingar än ... karaktärsdragen.

Om vi talar om psykopati, är det karaktärsdragen som bedöms ... inte handlingarna och beteendet som står i fokus. Karaktärsdrag är svårare att bedöma, och kraven på en diagnosmetod måste vara sådana att olika diagnosställare ska komma fram till samma diagnos oberoende av varandra.

Av detta kan vi dra slutsatsen att det inte finns några ”psykopatiska handlingar”, men däremot karaktärsdrag som leder till att vissa handlingar oftare begås av vissa personer, till exempel psykopater. 

... exempel, som inte alls har med psykopati, sociopati eller antisociala personlighetsstörningar att göra. ... bra ... exempel från helt andra håll.
Antag att en person hela tiden flyr undan och gömmer sig när det kommer främlingar eller många personer på en gång.
Hur skall vi se på det? 

... ett skygghetsbeteende, men varför?
Om det beror på en utpräglad blyghet, då är det ett karaktärsdrag. Men det kan lika väl handla om att personen har en ångestsjukdom. Kanske att den bottnar i ett svårt trauma tidigare i livet, till exempel soldater som ... mördat och våldtagit familjemedlemmar. Då är det posttraumatiskt, inget som personen föddes med, vilket dock gäller för blyghet, som är en del av personligheten.

Alltså, psykopati och blyghet är något som hör till personligheten, men handlingar som till exempel du beskriver att din kille gör, liksom ... att springa och gömma sig, visar bara på ett beteende, som kan vara typiskt för en viss person. 

... psykopat föds man som ... som att man kan födas blyg.  
 
” … om beteendet bara dyker upp ibland, då är man väl ingen riktig psykopat …?"

... psykopater har en arsenal med roller att spela ... när det passar dem för tillfället. Psykopater spelar alltid teater och de sätter på sig den teatermask som passar för stunden. ... inte märkligt att Hervey Cleckley döpte sin bok om psykopati till The Mask of Sanity
... att det ”dyker upp ibland” inte alls motsäger en psykopatidiagnos, lika väl som att det inte heller bevisar en sådan.

Till frågan om fysiska skador och inflammationer i hjärnan, så är det helt klart att när vissa områden i hjärnan skadas så får det symtom som är specifika för vilket område som har skadats. I vissa fall ger det personlighetsförändring och kan i vissa fall likna psykopati. Personer med sådana skador undantas från diagnosen psykopati även om de uppför sig precis som psykopater brukar uppföra sig.

... i framtiden kan bota psykopater står skrivet i stjärnorna, men ... forskning ... framsteg på många områden, så vem vet. Det enda som är helt klart till dags dato är att hittills har ingenting hjälpt. Antingen ... ingenting ... eller ... blivit ... ännu värre på att göra livet till ett helvete för andra.

... vilken diagnos man väljer att tro på, finns det ingen tänkbar diagnos som lätt låter sig behandlas ... därför säger jag att det inte bör finnas i din föreställningsvärld att försöka leva med den man du har beskrivit.

Psykopati - narcissism - mytomani

En person undrar följande:

Jag är intresserad av psykologi och att utveckla mig själv. För ett tag sen gjorde jag ett personlighetstest och där stod det att jag hade potential till att vara narcissist. Jag kollade runt lite och kände igen tankemönstren. I längden vet jag ju att det varken är bra för mig själv eller någon annan.
 
Det jag undrar är vad jag kan göra åt det. Jag vill inte alltid känna mig som ett offer när jag inte får som jag vill. Jag har letat väldigt mycket efter bot men det står bara att det inte går att bota andra och att narcissisterna själv inte tycker de har syndromet. Men jag tycker att jag har det.

Ett svar lyder:

Narcissism kan man göra något åt. Man kan gå i terapi för det. Sen kanske det inte hjälper fullt ut. Det blir säkert resttillstånd, men efter terapi kan man försöka jobba på det på egen hand.

Jag vet inte ni förväxlar narcissism och psykopati, men det låter nästan så på er.

Låt mig förklara!
Psykopater påstås ofta vara narcissiter också. Alltså att det är en delstörning i syndromet. Men det är fel. Det finns betydande skillnader i psykopatens "narcissism" och narcissismen hos narcissisten. Den skillnaden ligger i att den äkta narcissisten tvivlar på sin förträfflighet. Det finns en slags ambivalent inställning till hans egenkärlek. Han är rädd att andra inte skall älska honom över allt annat och det framkallar ångest. Narcissten mår alltså i grund och botten dåligt av sin störning. Inte ständigt, men återkommande i perioder. Detta gäller aldrig för psykopaten!

Jag kan passa på att nämna att man på samma sätt säger att psykopaten är en mytoman, vilket är helt fel. Visserligen ljuger psykopten alltid. Faktiskt mera frekvent än mytomanen, men det är skillnad på ljugandet. Mytomanen drar sina skrönor för att göra sig intressant. Han är en ypperlig historieberättare. Psykopaten, däremot, skiter i sanningen och säger det han känner för, men inte för att roa och göra sig intressant, utan för att dupera, manipulera och skaffa sig makt över andra. Därutöver ljuger också psykopaten därför att sanningen saknar ett värde för psykopaten. Så även om inget finns att vinna på en lög, så ljuger psykopaten ändå. Den följer bara sina impulser och där väger sannningen lättare än luft.
Psykopaten saknar samvete och kan inte skämmas eller bli förlägen av att avslöjas med sina lögner. Mytomanen har däremot samvete, men nöjet att dra skrönor överskuggar skammen. Dessutom finns det ingen ondska bakom mytomanens lögner. Ej heller manipulerande, men däremot duperande. Lögnerna är oftast harmlösa.

Om du nu lider av din narcissism så skall du försöka få hjälp. Eller intala dig att du är älskad, med alla fel och brister som du, liksom alla andra har.

Ett annat svar:

Jag tror att du kanske eventuellt har narcissistiska drag, men jag tror inte du har narcissistisk personlighetsstörning.

En person med narcissistisk personlighesstörning har utvecklat ett slags undermedvetet försvar mot de enorma skam, skuld- och ångestkänslor dom bär på innerst inne. För att förtrycka dom skapar de en förvriden självbild av sig själva som är perfekt och fläckfri, och allt som inte stämmer överens med denna beskylls på omgivningen. Sjukdomsinsikt saknas förutom i väldigt få fall, och det ska oftast till väldigt omtumlande och traumatiska händelser för att en narcissist ska tänka i några andra tankebanor än de som utgör dess försvarsmekanism.

Kort och gott, om du verkligen hade varit narcissist hade du aldrig ens tänkt tanken på att du skulle ha en personlighetsstörning.

Jag tror inte på terapi för en narcissist. Sam Vaknin är en av dom få med störningen som har insikt i den, och han säger att det bara blivit värre av terapi.

2.
En nedkortad skrift:

Min bekantskap får full pott på  definitionen narcissistisk personlighetsstörning enligt DSM-IV:

1) har en grandios känsla av att vara en betydande person, överdriver talanger och framgångar, förväntar sig att bli behandlad som höjd över mängden utan att genom sina gärningar gjort sig förtjänt av det.

2) är upptagen av fantasier om obegränsad framgång, makt, glansfullhet, skönhet eller fulländad kärlek

3) tror sig vara en speciell och unik person som bör söka sig till, eller bara kan bli förstådd av, andra personer som är speciella eller har hög status

4) kräver ett övermått av beundran

5) har en känsla av särskilt berättigande, alltså orimliga förväntningar på särbehandling eller på att andra automatiskt ska svara upp till förväntningarna

6) utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål

7) saknar empati: är obenägen att uppmärksamma eller identifiera sig med andras känslor och behov

8) ofta avundsjuk på andra, tror sig vara föremål för andras avund

9) arrogant, högdragen i sitt beteende och attityder

Hon har alla dragen. Grejen är bara att hon även uppvisar det du säger att narcissister saknar.

Dvs:

1) Jag har fått precis den där utomjordiska känslan folk pratar om.

2) Jag tycker inte alls hon uppvisar några mänskliga drag. Allt hon gör är ytligt, konstlat. Problemet är att jag hela tiden letade fel hos mig själv på den tiden då jag inte förstod.

3) Hon gör precis det där med att se på människor som saker. Det är precis så jag känner mig behandlad. Jag var en bricka i hennes spel. Ett verktyg hon kunde använda. Dock var hon inte alls med på att byta ut mig när jag bröt kontakten, men det kände jag handlade mer om trots och kontrollbehov. Hon gav upp först när hon inbillade sig själv att det var hon som hade bruit kontakten med mig istället för tvärtom.

4) Hon har aldrig brytt sig att jag har känslor och egen vilja.

5) Hon har inget samvete. Det är alltid nån andras fel.

6) Jag upplever att hon inte kan skilja på sanning och lögn. Vi har en verklighet hon själv ser, ganska flexibel.
Hon kan säga en sak ena sekunden och glömt bort det i nästa.
Jag har sett duperingsglädjen, hon ljuger medvetet för att det är så kul och hon vet att hon ljuger.

Lögnerna är lögner i Hhennes egen inbillade värld, inte den faktiska verkligheten. hon skulle kunna säga "Gud, jag är så korkad" och tycka det är en jättekul lögn eftersom hon i hennes verklighet är übersmart.


Ett svar:


Du har fått känslan av att ha träffat en utomjording utan mänskliga drag, ytlig, konstlad. Kanske det är en ständig teater som hon spelar, olika roller för varje ändamål.

Det är också så typiskt att man letar felen hos sig själv därför att man är så ovan vid att någon kan vara mera obegriplig än ett okänt djur, ha mindre av empati än man ser djur visar varandra, ljuger i onödan och faktiskt bara framkallar ett inre kaos hos den andre.

Hon ser på människor som saker och behandlar dem därefter, en bricka och ett verktyg. Så typiskt psykopater!

Hon var inte villig att byta ut dig när du bröt kontakten, vilket inte betyder att det skulle vara ett typiskt psykopatitecken som hon i så fall saknade.

I psykopatens värld är alla endast ting och utbytbara. Det finns inget
"vi" och inget "förlora"  för dem.

Psykopater är faktiskt väldigt "kostnadseffektiva", de spiller inte krut på omöjliga saker, de gör inga ansträngningar utan att veta att det ger dem någonting tillbaka

I detta fall var det kanske kontroll, rätten att få bestämma.

En del psykopater jagar sina ex nästan "in i döden" för ingenting.
Vid sidan om har de andra partners och inget intresse av sitt ex, men de får "förbanne mig inte trampa mig på tårna och säga att jag inte duger!" Ungefär så!

I ditt fall handlade det kanske om kontrollbehov avseende dig. "Hon gav upp först när hon inbillade sig själv att det var hon som hade brutit kontakten med mig istället för tvärtom", illustrerar ju det.

"Hon har aldrig förstått att jag är en människa med känslor och egen vilja".

Hon förstod att du hade känslor, men visste inte vad det är.
Hon vet att dina känslor är något som hon kan använda som medel för att styra dig.

Dessutom, hon vet att du har det här 'konstiga' som människor har, känslor, och därför är du sårbar.
Sårbar är svag.
Svaga ska föraktas.
Att förakta är att inte ta hänsyn.

Alltså tog hon ingen hänsyn till din önskan att få slippa henne. Och alltså insisterade hon på att relationen skulle bestå, eller förnekade sanningen, verkligheten, och det du sa.
Ändå hade det inte varit henne främmande att skicka dig med enkel biljett till månen om hon hade kunnat.



Mer från nätet i ämnet:

Narcissister har många drag som överensstämmer med psykopaterna och var det inte för de avgörande skillnaderna så kunde de gärna bakas samman i en enda diagnos.

Men jag menar att psykopater rakt igenom är, rent ut sagt, ena djävla as, medan narcissterna är människor som inte är elaka, men så själviska att man inte kan räkna med dem så som sanna vänner.

Att känna sympati är att vara åskådare. Det är ungefär vad en narcissist klarar av.

Att känna empati är att ha 'matchskorna' på sig. Det är vad man bör kunna kräva av en vän, och vad man bör förvänta sig av varje normal människa.

Varken sympati eller empati kan man få från en psykopat.

En intressant liknelse:

"Kan det finnas en narcissist här med drag av psykopati? Det känns som om dessa störningar ligger väldigt nära varandra."

Låt mig ta en liknelse:
Antag att man har väldigt dålig syn.
Framför sig har man en tändstiksask och ett cigarettpaket och vi antar också att dessa är lika stora. Med vår dåliga syn ser vi två fyrkantiga små askar, vad är skillnaden?
Anta sedan att någon öppnar askarna och med vår dåliga syn ser vi att båda innehåller stavformade föremål, så vi ser fortfarande ingen skillnad.
När det visar sig att stavarna i den ena asken kan antändas mot sidan av förpackningen, men att detta inte går att göra med stavarna i den andra, då inser vi att det inte är samma sak. Om vi dessutom helt saknade kunskap om tändstickor och cigaretter så blir det förvirrande om det kommer en person och berättar att det inte är någon skillnad på stavarna i de olika askarna för stavarna kan brinna oavsett från vilken ask de kommer.

Alltså, båda stavsorterna har samma egenskaper, men de skiljer sig åt fundamentalt ändå. Detsamma gäller narcissister och psykopater. Med dålig syn och med en ytlig jämförelse är de väldigt lika, men skärskådas de så uppenbaras fundametalt olika egenskaper.

Vad vag vill ha sagt med liknelsen är att likheterna finns, men bara om man inte ser helheten.
"Kan det finnas en narcissist här med drag av psykopati? Det känns som om dessa störningar ligger väldigt nära varandra."

Det finns de som tror att narcissismen skulle kunna vara en mildare form av psykopati, eller att det är en psykopati som ännu inte har blommat ut. Och så är det självfallet inte. Båda störningarna är medfödda på samma sätt som att sunda karaktärsdrag och personlighetsdrag finns med från födeseln och aldrig ändras i särskilt stor utsträckning under livets gång.

Föds man blyg så blir man sannolikt ingen estradör!

Psykopaten skiter totalt i omgivningen, den består av levande ting, som inte är något att fästa sig vid. Dessa kan inte framkalla ångest.
Narcissisten tror sig, som psykopaten, vara mera värd än andra, men mera värd att älskas. Psykopaten vet inte vad älska är!

Narcissisten går alltid omkring med en gnagande oror för att kanske trots allt inte älskas upp till sitt "sanna värde", vilket kan fresta på och hela tiden kräva bekräftelse. Psykopaten är som en robot där sådana futila tankar aldrig kan härbärgeras.

Vi vill alla bli älskade. Och varför gillar vi smicker, beröm och uppskattning?
Vi är i så måtto narcissister, men vi tror inte att vi är så unikt mer betydelsefulla än andra, som narcissisten tror om sig själv.
Vi anser att vi är ungefär som andra, vilket vi i de flesta fall också är. Vi har alltså en realistisk självbild. Det saknar narcissisterna.

Och eftersom vi är som andra så är andra som oss. Det är lätt att hysa empati för likartade. Narcissister är übermenschen och då haltar det empatiska. Psykopater har inget som helst till övers för föremål, vilka medmänniskorna betraktas som. Föremål kan man inte ha empati för. De kan ibland till och med vara roligt att slå sönder föremål och för psykopater kan det vara roligt att, bildligt ibland - bokstavligt mer sällan, slå sönder människor.

Att lägga sig själv i ett mentalt kallbad är kanske det bästa man kan göra när man börjar fundera på om någon i omgivningen har en personlighetsstörning. Att ryckas med känslomässigt fördunklar bara synen.


Det är onekligen en bra beskrivning av hur så närliggande störningar, ytligt sett, trots allt inte har så mycket med varandra att göra. Det är som hudåkommor. Många ter sig så lika att det kan vara svårt för en hudspecialist att ställa rätt diagnos och ändå kan de kräva helt olika behandling.

När psykopater, i första han dessa, manipulerar, då kan det vara nödvändigt med detta "mentala kallbad", om det var så skribenten tänkte!

Sociopat eller psykopat

Här följer en berättelse i starkt redigerat skick:

Han är adopterad och har en fruktansvärd bakgrund av misshandel, svek o hot. Han levde som gatubarn fram tills att han var 6. Sedan bodde han på barnhem och kom som 7-åring till Sverige.

När jag träffade honom föst föll jag genast för hans charm, hans blick o hans utseende. Han överöste mig med kärleksdikter och gulliga sms och flyttade in hos mig redan efter 3:e daten.

Jag trodde på honom och trodde att en man som genast säger att han älskar mig och vill flytta in hos mig så snabbt måste vara mannen i mitt liv.

 

3 månader gick, sedan kom det första sveket. Han hade dagligen umgåtts med sin före detta flickvän och än idag vet j inte om han redan då var otrogen, men i alla fall svek han mig gång på gång i och med att han inte höll tider, löften osv.

Han tog inte ansvar för de gemensamma utgifterna eller hushållsarbetet.

 

Tiden gick, jag fick förta beviset på otrohet, ingen ånger, ingen ursäkt, ingen skuld, tiden gick. Han svek mig, han lånade alltid pengar av mig, 14 000 kr som han lånat under 8 månader. När jag väl sa ifrån var han redan inne på att skaffa en ny relation och upprepade sina dikter o gulliga mail till nästa tjej samtidigt som han ville ha mig och lovade att allt ska bli bra.

 

Han har svikit vänner, lovat guld och gröna skogar, resor och planerat hit och dit och överdriver allt han säger. Han har si o så mycket pengar, han har den och den bilen och att hans föräldrars hus är värt si o så mycket. Inget stämmer, allt är överdrivet.


Så på frågan om han är sociopat? Ja, det verkar som om han har många drag som liknar det.

Och här ett svar:

Jag reagerar rent spontan på det han ska ha sagt om sin tidiga barndom. Tror du verkligen det där om gatubarn. Har du bevis på att det är så? Vet du över huvud taget någontingom tiden innan han kom till Sverige? Han ljuger ju om allt! Då ljuger han väl om detta också.
Tror du inte att det bara är en skröna för att tjejer ska tycka synd om honom och ta hand om honom och känna ett behov av att vara generösa?

Men om det är sant, då kanske jag kan köpa diagnosen sociopat, men jag vågar huvudet på att det är en tvättäkta psykopat.

Dessutom, det är ju enligt din beskrivning olika tjejer som han skor sig på och som han parasiterar på. Du beskriver ingenting om kriminalitet riktad mot samhällsfunktioner, som till exempel banker och liknande som kan ge inkomster i stället. Här finns inget om våld mot tjänstemän, poliser och så vidare. Vari består då sociopatin?

Med andra ord, en psykopat som det ser ut på tillgänlig beskrivning.

Psykopati och narcissim

Kort och kärnfullt är onekligen detta:
"I Norge kallas narcissism för 'psychopathy light'.
Ganska så träffande, tycker jag."
Citat: Sigvard.

Det sägs att inuiterna har tjugo ord för snö. Jag tror att de med så många ord för "samma sak" kan uttrycka sig med större precision.

/Gormén

Experten vs offret om diagnos

Det är självklart inte så att allmänheten kan ställa säkra diagnoser. Ett offer står på lite säkrare grund än andra, speciellt om det kompletteras med teori.
Nedanstående punliceras endast därför att det finns en viktig fråga som belyses.

"Tillåt mig en annan infallsvinkel:

Alla psykopater bör iakttagas och observeras!
Men sedan ska det dokumenteras också.

Vi har ett problem med de observationer som brukar vara tillgängliga. Jag menar det som finns i facklitteraturen. Det mesta kommer inte oväntat från sådana som har arbetat med dem i sin profession, som psykologer och som psykiatriker.
De har haft intervjuer med dem. De har forskat i den befintliga historik som de kunnat komma över om vederbörande. De har testat personen på olika sätt och de har givetvis en massa kunskap om hur de ska tolka psykopatens tal, utsagor, påståenden, lögner, tonfall, mimik och handlingar, samt historiken och testerna. De har förhoppningsvis goda teoretiska kunskaper om psykopater genom andra författare, som inhämtat sin kunskap på samma sätt som de själva gör i sin yrkesutövning.

På så vis alstras en gemensam skrå-databas, om man så får säga. Det får vi aldrig ifrågasätta värdet av!
Men här har vi dilemmat!

Den kunskapen är lite som om en etolog försöker förstå sig på djurens normala beteende genom att sitta dagana i ända på zoo och studera dem.
Nu gör ju moderna etologer inte längre så. De ger sig ut i verkligheten och kikar på dem, noterar på alla tänkbara sätt och utvärderar sedan sina iakttagelser. Jane Goodall är väl den allra mest kända av dem bland allmänheten (men är faktiskt inte ursprungligen utbildad etolog!). Precis som Konrad Lorenz så blir hon delaktig i djurens miljö, sociala liv och bokstavligt talat en i flocken. Det är ett stort fall frammåt jämfört med 'zoo'-etologernas och laboratorie-forskares sätt att arbeta. Ändå ska de sistnämndas laboratoriefynd inte nedvärderas på något vis. De gör andra fynd, som kräver laboratorieförsök.

Antag nu att man vill lära sig hur det är att vara på lejonens meny hela tiden!
Kanske den tiden inte blir så långvarig och möjligheten att sammanställa en forskningsrapport blir begränsad, kan man gissa. Men bortsett från det så skulle man sannolikt avge en helt annan rapport än om man låg i buskarna och tryckte med kikare för att se lejon jaga zebror.

Psykopatens offer, en helt vanlig människa utan djupare studier bakom sig om psykopater, är som forskaren som agerar lejonmeny.
Nu tänker jag inte i första hand på att det inte finns särskilt mycket tidigare vetenskaplig forskning för denne att tillgå. Han skulle så att säga få bana sig nya vägar på egen hand. Han skulle stå utan teoretiska förkunskaper, vilket ju i och för sig är en likhet.

Psykopatens offer har en annan viktig sak gemensam med denne fiktive forskare, nämligen att han/hon fått stå på menyn. Den erfarenheten kan ingen ta ifrån offret. Den kunskapen kan man inte läsa sig till. Den erfarenheten får man inte genom att sitta och intervjua psykopater åtta timmar om dagen och fem dagar i veckan, samt plöja igenom alla veteskapliga rapporter.

Med detta vill jag säga att det som de allra flesta skriver här på forumet är viktiga erfarenheter. Det är snarast en plikt att förmedla dessa erfarenheter. Det är sådant som till exempel kan komplettera Sigvard Lings och andra professionellas redan stora kunskaper.

Sigvard säger sig ha upplevt psykopater även genom det privata, så jag antar att han då håller med mig en aning om att dessa olika erfarenheter har sitt värde var och en på sitt sätt.

Jag tror vi ska vara lite ödmjuka mot varandra.
Offret å sin sida kanske brister en aning i formell kunskap om psykopati och experten brister till del i reell kunskap.
När man läser här på sidan framgår dock att många av offren i efterhand har åtminstonde till viss del skaffat sig den teoretiska kunskap som de helst skulle ha haft innan och förmodligen förstått den bättre just därför. Låt vara att det är självstudier, som inte kan mäta sig med en formell utbildning, speciellt om vi glömmer bort den gedigna "praktiken" som den formella utbildningen inte kan ge.

Det unika med offrets kunskap är att offret har gjort sina iakttagelser utan att psykopaten tänkt sig för och tänkt att den är iakttagen. Jag tycker att det är en kunskap som måste respekteras mera och uppvärderas till sitt rätta värde. Inte minst för den sakens skull är det olyckligt att Cascabelle kastat in handduken.

/Gormén

Att känna sin egen diagnos

"Mycket som psykopater anklagar andra för lever de upp till själva bra mycket bättre än det de gör som utsätts för dessa anklagelser.

Frågan är då varför psykopaterna anklagar andra för just sådant som de själva är innerst inne, alltså amoraliska?
Jo, det finns en poäng i detta, speciellt då de kommer med dessa anklagelser mot A inför person B.
 
B fås att tro att psykopaten (P) tar avstånd från detta amoraliska beteendet. P säger alltså indirekt att P inte är sådan som A är!

Inför B ställer sig P i en bättre dager, duperar alltså B och kommer därmed att vinna B:s förtoende, dvs B litar på P. Att lita på en psykopat är det sista man ska göra. Till och med döden bör man skaka tass med innan dess!

När B litar på P kan P fritt utnyttja B. Ju mer B litar på P desto lättare för P att manipulera B, bara för att strax därpå gapflabba och skrika: "Känn dig blåst!", humor har de - en svart sådan.
Om P hela tiden berättar för B hur himla bra och ärlig P är på alla sätt, då upplever B det som skryt och drar öronen åt sig. B anar ugglor i mossen, helt enkelt! B låter sig inte luras av P lika lätt.

Men om P inte talar om sig själv utan om A och A:s amoraliska beteende och samtidigt fördömmer detta usla beteende hos A, då ger det intryck och avtryck hos B! Förvisso är A inte alls usel, men det är en annan sak och saknar betydelse för P.

Tänk nu, kan P veta vad som är moraliskt förkastligt trots att P egentligen är helt amoralisk? Ja, beviset finns mitt framför ögonen, för annars kunde P inte använda denna effektiva duperande metod! Alltså vet P vad som är moral!

Gå nu igenom den litteratur som finns där det finns återgivna berätteser om psykopater!
Läs och se hur ofta det förekommer att psykopater omnämns och där det står att de utpekar andra helt oskyldiga för att vara psykopater! Ibland berättas om psykopater som har åkt fast och de skyller allt på sina kumpaner och kallar dem för psykopater. Varför? Kan det kanske vara så enkelt att de vill påskina att de själva inte är psykopater? Och vill de påskina att de inte är något som de inte ens vet om att de verkligen är?

Jag håller det för ganska så osannolikt! Min slutsats är att även i detta fall handlar det om samma sätt att dupera på, som när B får höra hur usel A är.

/Gormén"

Läs även Berättelser/Kvinnliga psykopater/Modern!

Snubbla över sin egen diagnos, kanske är en lämplig rubrik här:

Det finns otaliga beskrivningar där psykopater är förvånande medvetna om sin störning, men de ser den endast som något positivt och det är inget konstigt med det. Det är vi andra, på sätt och vis, som är konstiga. Vi är på något sätt fängslade i ansvar och hänsynstagande. Vi är samvetets, plikternas, ansvarets och alla våra medmänniskors fångar.

Tänk vad skönt att kunna få göra precis det vi vill även om andra skadas. Tänk vilken gränslös frihet!

Men för oss vore det en frihet som vi inte kan njuta av, just för att vi har samvete, just för att vi har empati och för att vi kan känna skuld och skam. Vi är så fast i den rollen att jag förväntar mig påhopp för att jag skriver "Tänk vad skönt att kunna få göra precis det vi vill även om andra skadas. Tänk vilken frihet!" Därför känner jag att jag redan måste förtydliga mig: jag menar inte att det vore bra om vi var som psykopaterna, men de lever i en obegränsad frihet, till skillnad från resten av oss.

Hur det kan komma sig att psykopaterna vet precis vilken störning de har är inte heller konstigt. De är som svampar som suger i sig allt som har med psykopati att göra för det är det enda som de känner igen sig själva i. Klart de snart snubblar över diagnosen.

Diskutera

Diskutera gärna  här

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

danne | Svar 13.10.2014 16.18

Ser det som Indivdeuella Värderingar, dvs. inge större skillnad mellan Normal vs. Diagnos, det balanseras på självkännedom & värderingar, inlärda el. naturliga

http://www.facebook.com/laban.arnesson | Svar 20.02.2013 11.48

Läs gärna min historia om närkontakten med en psykopat på jobbet, Det tog knappt 3 veckor från att jag "provocerade" psykopaten tills jag förlorade jobbet.

Bitte | Svar 05.05.2012 14.49

Nyss upptäckt en mytoman? som diktat upp ett helt liv under 6 år med saker som är otroliga. Nära vän lurad o chockad. Läst nu ovan o undrar psykopat oxå?

rosander | Svar 29.01.2012 15.56

jag är psykopat

skogsmusen 03.02.2012 10.49

Hur har blivit medveten om det?
Hur känns det "inuti" dig när du lyckats manipulera och lura någon?
Väljer du i förväg medvetet ett lämpligt offer ?

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

09.12 | 15:34

Klart den har, men går ej att nå. Själv har jag citerat mycket härifrån utan att jag fått skit för det. Hänvisa bara till källa, så är det ju juste.

...
09.12 | 12:04

Hej! Någon som vet om denna sida har en författare? Använt mycket info härifrån till ett arbete om psykopater, väldigt användbart och vill såklart referera rätt

...
09.12 | 02:59

Bup, anser jag inte är till för barnens bästa, nu är min son skadad för livet pga.att modern (psykopat) har manipulerat dem och även socialnämnden och sonen.

...
07.12 | 16:44

Jag har migränproblem och hade frånvaro en gång i månaden ca. Min chef förutsatte helt och totalt att jag hade alkoholproblem. Fick ta prover för att motbevisa.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS