Desperation och frågor

Desperation och frågor

Desperation
Bruten flickas frågor
Navigatin

Desperation

Desperationen är total hos denna kvinna som skriver följande:

"Stretar emot tårarna varje dag för att kunna fixa alla praktiska saker.
Orden som kommer upp varje gång en liten tår tränger fram är var stark, tänk inte, känn int, fortsätt, du är bra, sen kan du gråta när allt är färdigt.

Men när e det färdigt egentligen? Hur ska jag bära mig åt? Jag är gravid. Vill verkligen inte ha någonting med honom att göra. Hur och när kan jag sörja när det inte är över än? Kan det bli över när man väntar barn med en psykopat?

Är så trött och rädd, så uppgiven. Fan fan fan, allting bara en enda stor lögn."

Kvinnan skriver under signatur och får svar:

"Jag bodde ihop med en psykopatisk man när jag var 15, han var 22. Han slog och våldtog mig i ett år, kontrollerade allt jag gjorde eller ens tänkte. Ingen märkte någonting för han var så trevlig. Jag ljög för min familj och han tog åt sig äran för allt.
Han fick mig att hata mig själv och verkligen tro att jag förtjänade det han gjorde.
Jag hatade mig själv så mycket att jag började skära mig i armarna.
Jag ville länge bort från honom, men varken vågade eller visste hur.

En dag träffade jag en annan kille, som jag blev förälskad i direkt. Dagen då jag träffat honom gick jag hem och gjorde slut (började med en "paus"). Han blev väldigt arg och slog mig. Under tiden han flyttade ut fortsatte han att utnyttja mig.

Sen visade det sig att den här underbara killen bara ville få mig i säng. Han svarade aldrig på mina meddelanden igen.
Men jag kom bort från honom. Utan den killen hade jag lika gärna varit fast nu med... 5 år senare.

Jag vet vad ni går igenom, och vet hur svårt det är att komma bort. Men vad som helst är bättre än den mannen!!
Även för barnen. Jag vet att det är svårt att ens tänka tanken, men det finns kvinnojourer som kan hjälpa till. Men det bästa kan va att prata med familjen.

Jag ångrar ingenting lika mycket som att jag inte berättade eller gick till polisen när jag hade bevis. Nu vet jag var han bor och att han stöter på 12-åriga flickor på internet.

Ni ÄR värda bättre, och ni KAN ta er ifrån dem! Tro på er själva, det är inte ert fel, och lita på att ALLT ÄR BÄTTRE UTAN HONOM.
Män som mitt ex förtjänar inte luften de andas.

Stå på er, jag tror er."

Det finns hopp, som denna kvinnan visar. Och man måste tro på sig själv. Psykopatens vapen är att bryta ned den andre. Alla är för psykopaten motståndare som måste kontrolleras och därför måste man återta kontrollen över sig själv för att kunna bryta sig loss.

För den som är fast i psykopatens våld är det inte lätt att frigöra sig, men det måste göras. Kvinnan ovan får ytterligare svar:


"Du kan , och bör lämna honom snarast .Om du läser mitt inlägg: 'mitt sk liv' så kanske du förstår att det är möljigt. Du måste ropa på hjälp om du inte klarar detta själv .

Och ja, jag förstår att det är svårt och att det gör j-t ont. Jag trodde när jag väntade min son att jag gjorde vad som var bäst för barnet om jag stannade. Så hemskt mycket hade jag tappat bort mig själv att jag inte hade något sunt förnuft att följa. Visste inte längre vad som var rätt och fel.

Hade jag stannat kvar så hade varken jag eller mitt barn levat idag och hade vi överlevt i den miljön så hur illa hade det inte stått till med oss? Hemska tanke. Plågade, torterade, inget människovärde  alls. Ingen ska behöva ha det så. Framför allt inte ett barn.

Jag önskar att du tar dig därifrån och får leva ett lyckligt liv med ditt barn som behöver dig och all den kärlek du kan ge det.

Jag grät varje dag ,flera gånger om dagen i över ett år och det är nu först efter fyra år som jag är lycklig och kan tänka tillbaks utan att börja gråta.
Det är j-t tufft. Men det är värt det."


Förhoppningsvis kan dessa rader tjäna som hjälp att fatta det där enda riktiga beslutet, lämna psykopaten innan det är för sent.
Det är inte lätt att komma loss och därför gäller det att frigöra sig redan vid den första misstanken om att partnern är en psykopat. Att frigöra sig medan det fortfarande finns kvar lite energi och innan psykopaten har skurit av ens forna sociala band totalt.

Ännu en skriver svar till första kvinnan:


"Usch, jag blir så ledsen och bedrövad när jag läser allas historier. Jag som trodde jag var ensam.
 
Jag lyckades, med hjälp av min familj, ta mig ur ett sådant här förhållande för 4 år sedan.

Jag kämpar fortfarande för att hitta tillbaka till mig själv. Varje dag. Och även om jag äntligen börjat göra framsteg så kommer mitt förflutna ikapp mig. Vi har nämligen en son ihop, och dessutom gemensam vårdnad. Nu har min son, som äntligen blivit stor nog att tala för sig, börjat berätta om allt hemskt som hans pappa gör med honom.
Jag har anmält till både polis och social men de har båda gått på hans manipulativa sida och hans lögner. Efter som jag inte har några direkta bevis, bara min son ord och mina egna minnen, får jag bara sitta hemma och lida medan min son är hos sin pappa.

Mitt råd till alla er som väntar barn med en sådan här man: tänk efter noga innan ni skriver på gemensam vårdnad papprena. Försök att låta bli det även om ni ännu inte har styrkan att ta er ur förhållandet. För när den dagen väl kommer, kommer ni ångra att ni måste låta era barn vistas där.
Jag ångrar mig varje dag och varje minut. Den vanmaktskänsla jag upplever går inte att beskriva med ord."

"Jag som trodde jag var ensam". Det är tyvärr alldeles för många som sitter i denna situation och tror att det bara är de som har råkat ut för ondskan.
Det är märkligt att det saknas kompetens inom kommunerna, att det saknas assisteneter som är utbildade i psykopati då behovet är synnerligen trängande.

I stället är verkligheten just sådan "Jag har anmält ... manipulativa ... lögner". Det är så som det fungerar, tyvärr. Och därför behövs upplysning och sidor som denna.

Bruten flickas frågor

Det är den vanliga visan! Det är de vanliga frågorna som stalls varje dag av främst flickor och yngre kvinnor vars drömmars man var något helt annat än de kunde ana sig till när den påklistrade charmen var det enda som sågs i början.

 

Kan man förlåta otrohet och misshandel?
Jag går en stor drabbning med mig själv just nu. Jag har varit tillsammans men en man i två år och han har varit otrogen tre gånger vad jag vet.


Han har sökt upp tjejerna på nätet, låtsats vara singel, startat ett gräl med mig och åkt till den "nya" ett tag. När han tröttnat återkommer han alltid. Då gråter han, är ångerfull, lovar giftermål och paradiset.


Men han gör om det igen och igen. När tårarna har slutat falla på honom är det alltid svårt att diskutera otroheten, han blir sur och vresig.

 

Tålamod för att jag behöver få tid för att kunna lita på honom igen finns inte.

 

Han är i det närmaste riktigt elak.

För ett halvår sedan anmälda jag honom för den misshandel han utsatte mig för när han puttade mig utför en trappa några gånger. Nu vill han att vi ska satsa helt på ett förhållande och jag svajar.

Går det att förlåta otrohet och misshandel? Och om jag inte förlåter, vilken människa är jag då? Dömer jag då en person för resten av livet för några misstag?

Och resonerar jag så, sviker jag mig själv då?
Jag vill så gärna lita på honom och emellanåt är han en fantastisk människa. Hjälp mig! Jag grubblar mig fördärvad.

 

Och de nödvändiga självklara svaren som man i sin nedtryckta ynklighet inte kan komma på själv. Det blir kaos i huvudet på alla som lever tillsammans med en psykopat redan efter mycket kort tid. Orsaken är enkel, inget normalt gäller längre, logiken upphör att gälla och alla normala, välkända mönster diffunderar ut någonstans utan att man vet var de tar vägen. Man kan helt enkelt inte se dessa enkla svar:

 

Otrohet ska aldrig accepteras! Man kan säga att en gång är ingen gång, men flera är ett mönster.


Har han någonsin förklarat vad som driver honom till otrohet?

Gråter han verkligen med hjärtat eller är det bara krokodiltårar?
Vill du verkligen stå ut med hans elakheter, är du inte värd bättre?

Men det viktigaste av allt: man ska aldrig tåla misshandel. Där går gränsen!
Det finns ingenting att svaja kring. Allt är solklart. Lämna honom. Det finns många män som är OK!

”Går det att förlåta otrohet och misshandel?”
En otrohet möjligen, men du vet om tre fall. Hur många vet du inte om?
Misshandel ska aldrig förlåtas, punkt slut!

”Om jag inte förlåter, vilken människa är jag då?”
Du är sund människa och har ingen anledning att skuldbelägga dig för det! Du kanske rent av gör honom en tjänst, (om han inte är en opåverkbar psykopat) för han måste fundera lite över hur han beter sig. Så måste du se på det för han kan behöva den responsen på sitt eget beteende.

”… sviker jag mig själv då?”
Absolut inte, du ger dig själv den upprättelse som du är värd!

”Jag vill så gärna lite på honom och emellanåt är han en fantastisk människa.”
Det är klart att du vill lita på honom, men han har ju visat att han inte är pålitlig! Och den där fantastiska människan som han är emellanåt, glöm det. Det är helheten som det handlar om och det är helheten som du ska se till och den är inte bra, tvärt om.

Det finns andra män och du ska inte ta till dig en sådan man som inte är värd dig. Det är de bästa människorna som råkar utför sådana män. Där har ditt betyg på dig. Du är en fin människa och då ska du ha en fin man.

 

Vill du ha något slags vettigt liv så glöm honom med en gång. Sådana som han och det går inte hjälpa. Man blir bara själv helt förstörd. Ju fortare du glömmer desto fortare kommer du att må bättre. Fruktansvärt jobbigt men det går.

Navigation

Du har just besökt Desperation och frågor 

Till sidans topp
Till nästa sida, Känslolivet
Till föregående sida, Kvinnliga psykopater
 




Diskutera gärna  här

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Lotta | Svar 19.01.2015 12.10

De är en ren bomb på två ben. :/ Fick ner mig på knäna totalt.Jag har lämnat honom men finns mycket ärr i hjärtat. vilken hjälp får vi ? :/

Ann-Kristin | Svar 27.03.2011 19.56

Denna sidan fyller ett ENORMT stort behov ! Hoppas bara att många hittar den.
Ni som kan : Sprid den på Facebook. Skolan lär inte ut att det finns psykopater .

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

09.12 | 15:34

Klart den har, men går ej att nå. Själv har jag citerat mycket härifrån utan att jag fått skit för det. Hänvisa bara till källa, så är det ju juste.

...
09.12 | 12:04

Hej! Någon som vet om denna sida har en författare? Använt mycket info härifrån till ett arbete om psykopater, väldigt användbart och vill såklart referera rätt

...
09.12 | 02:59

Bup, anser jag inte är till för barnens bästa, nu är min son skadad för livet pga.att modern (psykopat) har manipulerat dem och även socialnämnden och sonen.

...
07.12 | 16:44

Jag har migränproblem och hade frånvaro en gång i månaden ca. Min chef förutsatte helt och totalt att jag hade alkoholproblem. Fick ta prover för att motbevisa.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS