Inledande ord.
Här följer en rad exempel från vårdnadsvister.
Det är offrens egna ord, hämtade på diskussionsforum på internet. Psykopati.se tar ingen ställning i enskilda fall, men ifrågasätter inte heller berättelserna. De är partsinlagor, men vi låter dem tjäna som varningsklockor då de sammantaget ger en enhetlig bild av en skrämmande verklighet.
Som en röd tråd genom alla dessa tvister, liksom i många rättsfall, går det faktum att myndigheterna nästan undantagslöst låter sig duperas. Till deras försvar kan sägas att det är alltid lätt att duperas av psykopater.
Vad som däremot inte låter sig försvaras är den genuina okunskapen om psykopati tillåts existera inom rättsväsende, sociala myndigheter och alla andra myndigheter där psykopater ofta figurerar därför att de ständigt utnyttjar myndigheter som effektivahävstänger för att nåsina mål, eller därför att de ofta kommer i klammeri med rättvisan.
Det finns otaliga exempelpå brott begångna av psykopater, som ljuger sig fria införpoliser och domstolar och därmed undgår straff.
Just vårdnadstvister är extra känsliga därför att det finns barn med i bilden. Dessa barn kan fara mycket illa ochpsykopaten har aldrig något intresse för barnen och kan aldrig tillgodse deras behov, möjligen nödtorftigt att de kan ge dem mat, husrum och kläder, men aldrig trygghet, värme och kärlek.
Psykopaterär känslomässigt förkrymta, känslokalla och oempatiska. Barnen intresserar dem aldrig, deras behov ignoreras och barnen används endast som vapen mot den andra föräldern.
Hat och ondska är ett av psykopatens signum och barnen används systematiskt för att manifestera den destruktiva kamp som psykopater ständigt driver och som få kan värja sig mot.
Psykopati.se kan inte nog understryka att det är en skam att samhälllet inte tar problemet på allvar och låter psykopati utgöra ett tungt ämne på schemat i undervisningen i de utbildningar som krävs för vissa myndighetsutövningar, samt återkommande internutbildningar.
Med tanke på vad psykopati kostar samhället årligen skulle sådana utbildningsprogram betala sig själva och frigöra stora resurser, vilka istället spills till ingen nytta och till stor skada för offren, inklusive barnen.
En person sammanfattar problemet på detta sätt:
Att myndigheter som har makten i vårdnadstvister och annat, är totalt värdelösa, det är tyvärr ett orubbligt faktum.
Frågan är vad vi som blivit och fortsättningsvis är offer, kan göra för att få dem att förstå, att det nu är hög tid att skaffa utbildning och information på alla tillgängliga sätt, för att lära känna psykopatens mönster?
En annan person skriver:
"... psykopaten är förutsägbar och man bara vet att han inte följer några vedertagna, sociala regler. Värre är att hantera myndigheter för det är ständigt nya, lika aningslösa och okunniga individer ..."
Frustrerande läsning är följande rader av en luttrad mor:
"... det är ett stort problem detta att det hela tiden byts personal på dessa ställen.
Man får liksom hela tiden börja från början, när en ny ung tjej sätter sej i socialarbetar-sitsen."
Och:
"... eftersom socialassistenten inte själv har någon erfarenhet, så är det ju enkelast att göra precis som den stora, charmige, självsäkera och 'väldigt kloka karln' säger."
I kampen mot psykopaten, där det till syvende og sist handlar om desperat självförsvar från offrets sida, kommer regelmässigt ett bryskt uppvaknande, vilket vi kan läsa här:
"... vad jag ville ha sagt är att myndigheternas flathet kom som en total överaskning.
Jag som trodde på vårt rättsamhälle och att det är en omöjlighet att komma undan med det som han gjort.
Jag tvingades ge upp allt. Till sist stod jag helt ensam. Han drog sig inte för att sprida lögner och förtal om mig och min familj.
Det enda jag lyckades var att få skulden registrerad på honom, vilket inte var helt lätt då han höll sig undan delgivning från kronofogden."